(Under uppbyggnad)
Vi hade fattat beslutet. Han skulle gå lös. Han skulle vara fri. Hellre fri och förolyckas än bunden i ett koppel och och dö av tristess. Det var inget gosedjur. Det var en levande hund, om än liten. En toypudel.
Den gamla tanten hälsade inte. Oansvarigt, sa hon vresigt. Hon var sur, riktigt sur där hon gick med sin långhåriga tax. En liten fin långhårig, rävröd som gick där i ett 1,5 meters långt koppel. Våp Hugo var framme och hälsade, men hon sa aldrig mycket. Och vi gick vidare in i parken. Dag ut. Och dag in gick den lilla tanten med sin tax, allt medan Hugo tog parken i besittning. Han blev till slut den ende hunden som kunde hälsa på alla hundar. Han blev en lokal kändis bland hundar och hundmänniskor.
Så en dag, efter alla dager, flera år senare så står samma tant och vinkar lite diskret. I handen har hon kopplet, men den lille taxen är lös. Den är visserligen äldre, med dålig kondition och så överviktig som en tax kan bli när den inte får ha sitt taxliv. Men nu möttes hundarna och något uppenbart lycklig stod skrivet både hos tanten och taxen. Och Hugo skuttade som vanligt fram och hälsade, gjorde några provocerande ryck, innan han fortsatte, ovetandes om sina privilegier i en okunnig hundvärld.
På det statliga Kasinot spelas på hästar. Metallhästar. Kasinot är ständigt omgivet av misstankar om brott, penningtvätt, prostitution. Stamgäster återkommer med orimliga summor som äts upp av ett roulettehjul. 558 avstängningsavtal från spel skrevs bara i Malmö, p.g a spelmissbruk.
Fotbollsklubbarna slåss för att slippa betala för övervakning när man bolagiseras, trots en tydlig lagstiftning. Huliganerna ”slåss” för sin fana, ”dör” för sitt lag. Hatet böljar på läktarna och man stämmer träff för att göra upp. Formen är på plats, nu fattas bara fascismens tändande gnista för stt styra om hatet mot invandrarna. Vi ser det under EM och vi hör öppet om hur de ledande fascisterna har grupperna som rekryteringsbas.
Ja, jag bygger för ”nötproduktion”.
-Men här ska dom väl inte stå inne hela sommaren?
-Jo. Dom ska växa, växa och växa så fort som möjligt. Kilo foder per kilo tillväxt.
-Hela livet utan ett friskt grässtrå.
På Solvalla är det Elitloppet. Sista helgen i maj samlas de bästa hästarna. Alla med egen skötare. Minutiös träning, medicinsk övervakning. Riktiga elitidrottshästar, muskelpaket, smidiga och fulltränade som vilken friidrottare som helst. Många har flugits in, t o m från Canada, USA eller var nu världens bästa hästar finns. På läktaren står 40 000 människor. 2 poliser. Båda äter glass.
Ska det bo hästar här?
Byggaren var frågande. Här skulle det ju bo människor! På taket ligger fyra öppningsbara Veluxfänster och varje box har specialfönster som ska kunna reglera luftförsörjning minutiöst. Bästa hö, bästa kraftfoder, daglig omsorg. När jag kommer ut på morgonen gnäggas det. Dofterna, kraften, karisman, ljuden…Ingen skrapar med hoven…”Gurkan” biter lite i krubban och markerar läge, men i huvudask fiser man och rapar och vill bli klappade och uppmärksammade. Jag sadlar upp. Man bjuder själv till tränset. Man vet att det väntar något kul. Vi ska kanske ut i skogen, hoppa lite eller vanligt jobb, med sedvanliga belöningar. ”Duktig” vill man höra i det oändliga. ”Vad du är duktig”, då klipper öronen och man gör sig ännu mer till och vill ännu mer och höra ännu mer. ”Duktig, duktig, duktig”.
Så kommer vi in efter träningspasset. Svetten lackar, harmonin flyter ut i lång vilsam skritt. Vi är överens. Det var kul. Hon trycker huvudet i ryggen och vill bli kliad. Jag blandar vattnet. Det blir ljummen dusch och hon bar njuter. Nästan somnar. Det är inte bara tvätt, det är njutning. Det är gememskap, det är hon och jag mot resten av världen. Gurkan surar när vi går förbi. Och Anna surar. Båda vill ha hela uppmärksamheten. Och Nina är mallig,nöjd, nyduschad. Jag tar ut dom i hagen och man dräller ut frustande och utan brådska. Nina rullar sig direkt. Jag hinner knappt släppa henne, hon börjar nästan rulla sig trots att jag har kvar henne i grimman.
Vad sa du? Har du bytt lägenhet?
- Ja, jag hade inte råd att betala boxhyran, så jag fick byta ner mig på min lägenhet.
Jag tror det är typ 95% av alla travhästar som inte lönar sig. Sporten är en gigantisk ideell verksamhet.
Folk älskar sina hästar.
Och där går tant Agda från djurskyddsföreningen med sin tax, så fet att buken släpar i marken.
