Carlssons

Svar till Bo Rothstein.
Svar till Anna Dahlberg, Expressen

Den svenska skolan är helt perfekt. Klassamhället garanterar fullvärdig utbildning för de rika, arvsbarnen, och säkrar samtidigt upp en stor outbildad arbetarklass som kan ta de okvalificerade jobben till låga löner. Systemets strategi för att komma fram till dagens lösning är hur gammal som helst.

Innan man överhuvudtaget påtar sig rätten att diskutera den svenska skolan bör man ägna 15 minuter åt den ideologiska bakgrunden, formulerad i intervjuform 1997.

Den svenska skolan, liksom jordens alla andra skolor är perfekt och specialdesignad. Det kan handla om som den lilla nationen Costa Rica, med en medveten och offensiv regering som LAGSTIFTAR om *max 16 barn i klasserna, precis på samma sätt som fattigdomen i Bangladesh tvingar sina ungar att producera istället för att gå i skolan, på samma sätt som bibelskolorna i Israel ska befästa och fördjupa  judarnas självbild som det utvalda folket och de muslimska bibelskolorna ska befästa Muhammed som den ende profeten etc etc etc etc.

Vad är då verksamt i den svenska skolan, vad DRIVER privatiseringar och uppdelningar utifrån systemperspektivet?
Jo precis samma sak som drev motiven i den svenska skolan på 50- och 60-talet, där Costa Rica befinner sig idag. Samhällets behov, d v s de behov som makten har i samhället. 1% äger 40% av Sveriges tillgångar. Där sätts agendan. Eller som man säger i det helt förvirrade ”Ekonomiska klubben”, ”det går bra för USA, vinsterna stiger dramatiskt i bolagen”.  Världsbilden om vad som är bra är vinsten och t o m i en liten kommun som Hörby är näringslivsindex om vad företagarna tycket om förteagsklimatet, det index som ska definiera om man lyckats eller inte. Om sen folk dör i horder eller att ekonomin ligger 100 miljoner back spelar mindre roll.
De politiska besluten kopplas hela tiden till börsens uppgång och nergång, hur ”marknaden reagerar”. Valsedeln är mer ett demokratiskt minne från en svunnen tid. Besluten fattas i nätverken, de slutna styrelserummen, inom frimureriet. Riksdagen är en Hollywoodkullis som krackelerar allt mer.

DÄR är den svenska skolan, d v s den svenska skolan har inte ett dugg att göra med den svenska skolan. Det är inte skolindex som beskriver kommunens tillstånd, det är näringslivsindex.

Konkret finns det svenska välståndet i Marshallhjälpen, ett sönderbombat Europa, en balanserad dubbelmoralistisk och alliansfri blandekonomi, U-landsstasningar där svenska företag förslavar och bär hem guld till Sverige, men samtidigt utvecklar och bygger infrastruktur. Men tiden har kommit ikapp och våra stora svenska flaggskepp faller ett efter ett. Det som fortfarande kan kallas ”svenskt” är en hastigt krympande andel, även om produktionen finns i Sverige. Kapitalet är inte längre svenskt, utan opererar på en världsmarknad. Här finns ingen security, eller röntgenkotroll. Kapitalet rör sig med en knapptryckning och för kapitalet är Sverige som nation avskaffad för länge sen. Apples ekonomi är starkare än Polens, likvida medel större än USAs…
Där någonstans finns den svenska skolan.  Det finns inte längre någon koppling till något samhällskontrakt, ”solidaritet”, ”vi i Sverige”, ”ökad jämlikhet”, ”människors lika värde” etc. Inte minst statens affärer med Saudiarabaien eller Telias med Vitryssland, pengarna regerar och i det gamla Astraföretaget lämnar VD med 500 miljoner i bonus och Nordeas danske VD får 100 villkorslösa miljoner när han fyller 60. Där finns den svenska skolan.

I landet Sverige, som befunnit sig på Costa Ricas ambitionsnivå när det gäller satsning på utbildning och i förlängningen människan har vi nu nått en nivå när arvsbarnen säkras den bästa utbildningen genom privatiseringar. Samhället är inte längre medborgarna i Sverige, utan samhället är ”VI” och ”Dom”. ”Vi” är vi som har resurserna och ”dom” är dom som ska utföra arbetet och tjänsterna. ”Vi” ser till att avskaffa arvsskatt, gåvoskatt och fastighetsskatt. ”Vi” ser till till att säkra så att just våra barn ska få fortsätta i de positioner som ”Vi” har tillskansat oss, och ”Vi” ser till att försvaga utbildningarna för ”dom”, så att framtiden kan erbjuda billig, lågutbildad och kravlös underklass.

De barn som går in i livet med 100 miljoner, kan också kräva arbete och service från andra som motsvarar 100 miljoner, utan att själv tillföra något nytt värde. Förvandlingen från ambitionen med ”det jämlika samhället” och allas möjligheter, till fåtalets rättigheter att leva på de många har skapat hela skolstrukturen, från den fattigaste förortsskola till Lundsbergs.

Och dom som har absolut minst att göra med detta är de ”lokala skolledare” som Bo Rothstein talar om. Det är liksom så mycket tvärtom att han förverkat rätten till sin professur. Det är så självklart, att om man som professor inte sätter skolan i sin samhällskontext, så har man förbrukat sin rätt till professuren.
Hur ska människorna förstå när inte ens professorerna förstår?

(Sen borde naturligtvis insikten om den helt och hållet avklädda ”marknaden” nå full storm, när man ser hur intagningarna ser ut till lärarutbildningarna. Sverige har att se fram emot en enorm segregation och subkulturer som suger upp de ledarämnen och begåvningar som inte ryms inom ”Vi”, men väl inom ”dom”. På samma sätt kommer de fascistoida förhållningssätten som ska vidmakthålla ”Vi”:s syn på arvets självklara privilegier att accelerera. Vi går mot polarisering och konfrontation och det är ingenting som löses utav ”lokala skolledare”.)
Förnedrings-TVn, utslagningsprogrammen, Robinson, Big Brother, ja, snart alla program, är en liten bris av framtiden. Helikopterrån, organiserad brottslighet, mord på öppen gata är en hård vind. Och ingenting är självläkande i det historiska ekorrhjulet och allra minst ansvarig är…

…skolan.

*Nyss hemkommen från Costa Rica är inte det bestående minnet det USA-ägda palatset där vi blekfeta svenskar skulle bränna fläsket rött i Sydamerikas störst pool, 50 meter från havet. I en obegränsad lyx och till ett pris som skulle få vilken grek som helst att vägra acceptera statsskulden,  finns bara ett riktigt och varaktigt minne: minnet av guiden som tog oss dit. Han var en levande uppslagsbok och beskrev flytande hela Costa Ricas historia, villkor och politiska ambitioner.

-Max 16 i klassen sa han. Det är lag på det.

Jag visste naturligtvis svaret på frågan, men ställde den ändå…
-Varför det?
-Därför har man fler än 16 i klassen så blir den pedagogiska uppgiften omöjlig.

I Costa Rica 2012 berättar en guide det som hela Sveriges lärarkår känner till och har känt till i minst 50 år.  Och alltmedan klasserna blir större och större, ändrar Jan Björklund betygssystemet i tron att vädret blir bättre om man byter termometer från Celsius till Fahrenheit.
”Vi” sätter den mest okunnige som utbildningsminister, som aningslöst fullföljer systemets önskemål.