Carlssons

(Som svar i en twitterdiskussion. Använder kvinnolöner, man/kvinna/fackförening, som exempel på solidaritet)

Solidaritet, förväxlingsbegrepp ”lojalitet” och ”välgörenhet”.

Exemplet:
Män och kvinnor är med i samma fackliga organisation. Männen har mer i lön än kvinnorna för motsvarande arbete.
Solidaritet: Männen avstår av sina löner så att kvinnorna når samma nivå.
Lojalitet: Männen sympatistrejkar i lojalitet med huvudorganisationens önskemål, för att få upp kvinnornas löner.
Välgörenhet: Männen behåller sina högre löner, men ger pengar till sina fattigare medsystrar när man tycker detta lämpar sig.

Solidariteten börjar på individnivå, att vara solidarisk mot sig själv. Solidariteten är alltid dubbel och växer i ömsesidigheten.
Solidariteten första led är man/kvinna/barn/kamrat. Att hjälpas åt, att ställa upp för varandra.
Solidariteten omfattar sen det lilla samhället, bygden och fortsätter till regionen, landet, kontinenten och världen.
Solidaritet behöver inte ”tränas” den finns hos alla. Den enda frågan är hur många man vill att den ska omfatta.

Den politiska parollen ”ökad jämlikhet” är en strävan att flytta solidariteten från den egna sfären ut i världen. Det är själva rörelsen mot Utopia som avgör ”Vänster” eller ”Höger” i politiken.
Omvänt är den nyliberala politiken en strävan att flytta solidariteten från världsperspektivet tillbaka till individen. Både högerns och vänsterns slutmål är Utopia.

Högerns solidaritet säkrar utbildning till de rikas barn. Högerns solidaritet säkrar  snabb och effektiv sjukvård till de rikas barn. Högerns solidaritet säkrar bostäder till de rikas barn. Solidariteten är stark, vänskapskorruptionen, nepotismen, nätverken…solidariteten är allestädes närvarande, MEN den omfattar bara den egna gruppen och syftar mot individperspektivet och kortsiktigt.

Vänsterns solidaritet syftar bort från individen mot världen. Vänstern bryr sig om Apples produktion i Kina, barnarbete, förtryck, miljö etc. och syftar långsiktigt.

En solidaritetshandling utifrån ett fackligt perspektiv i meningen att ”kvinnolönerna är lägre”, hade varit att männen avstod lön för jämställdheten och att man sen gjorde gemensam sak och lyfte hela kollektivet. En sådan åtgärd hade löst den ojämlika lönen över en natt, om det nu var ojämlikheten man var ute efter. Men detta kan bara var aktuellt om det finns en solidaritet inom kollektivet. Det fackföreningen gör nu är att använda jämlikhetsargumentet till att låta arbetsgivarna betala. Det har ingenting med solidaritet att göra.

Lönebildning/resursfördelning.
Som ett svar till Gudrun Schyman apropå fokuseringen av kvinnolöner. I perspektivet kan jag tycka att Feministiskt Initiativs existens är beroende av låga kvinnolöner.  Behöver Gudrun frågan bättre än vad frågan behöver Gudrun. Var 100 000:- uppbrunna pengar på Gotland ett inlägg i kvinnofrågan, ett hån mot den underbetalda läraren, eller bara en marknadsföring av Gudrun Schyman? Vad kommer vi att minnas när historien skrivs?

Naturligtvis är kvinnans roll speciell, allt ifrån att Malin Bayard tappar sin ranking i hästhoppning vid graviditet, till låga löner i kvinnodominerade yrken, till att hon ställs utanför pensionssystemet. Men det känns lite som att jämställdhetsproblematiken tagits över av hen- och snippafeminismen. (Här har man valt att ta mannens snopp som utgångsläge. Man kunde ju löpt linan ut och tagit kvinnans könsorgan som utgångsläge och kallat mannens för ”fot”). Dagens feminism kan kännas som ett sidospår och när Lars Ohly tar bröstmjölkspumpen som exempel på hur han löst ”jämställdheten, då brister nog det mesta.
Som en inledning vill jag damma av en gammal bortglömd klassiker, som ganska väl formulerar problematiken, men därefter vill jag belysa andra ”orättvisor” som en följd av det nyliberala marknadsfiaskot.
Louise
Exploatering av människan utifrån ett fackligt perspektiv, innehåller två och endast två faktorer, vilket är de samma frågor som är de enda fackliga frågorna. TID och PENGAR. Allt som fackföreningen sysslar med, som ligger utanför dessa två storheter är bara ett sätt att undkomma sitt fackliga ansvar. Att sitta på parkettplats och gnälla om ”låga kvinnolöner” är bara genant. Det fackliga verktyget heter strejk. Men gnället gör sig bra i paneldebatter och lönerna för ombudsmän/politiker för att bedriva indignation, är rejält tilltaget.

Några infallsvinklar.

Trovärdigheten.
Jag tillskrev redaktionen på Aftonbladet om kvinnliga lokförarlöner. Yrket var nyintroducerat för kvinnor vid tillfället och då alla fanns i en lönestege så gav statistiken naturligtvis ett lägre utfall för kvinnorna. Detta intresserade inte redaktionen som fortsatte påstå att kvinnliga lokförare tjänade mindre än manliga. (Det var alltså nya lokförare som tjänade mindre än gamla.)

Däremot dök det upp bolag, där lokförare på dessa tjänade flera tusen mer än mig, trots att jag varit på SJ i 25 år och var utbildad på 25 fordon. En kvinnlig lokförare med endast ett fordon och 3 år i tjänst kunde tjäna 2-3000:- mer än mig.
Lönediskrimineringen är direkt riktad mot personalen som stannade kvar på SJAB/Green Cargo och har ingenting med man/kvinna att göra.

Lite mer.

När jag började på SJ, tjänade en lokförare obetydligt mer än en städare och räknat i bortavarotid tjänade lokföraren mindre. Detta var inget problem för mig eller kollektivet. Det var absolut inga problem att alla hade det bra. Så kom SJ på att städningen skulle läggas ut på entreprenad, man sa upp personal som erbjöds jobb i det nya bolaget, med samma lön men med större ytor. Staten tjänade miljoner för att arbetslivet förlängdes med 5 år och man förlorade 1,4 miljoner i statlig avtalspension. En städare intervjuad i LOs tidning var 58 år och hade jobbat i 40 år. Han hade så smått börjat förbereda sin pension, när han fick 5 år längre arbetsliv. ”Det kan inte fan ha folk att sluta vid 60” sa SEKOs ombudsman K-G Mattsson, som själv gick vid…60. PROs Curt Persson som sålde avtalet som dåvarande SF-ordförande, gick vid 57. Av rättviseskäl.

Nu har den anlitade städfirman gått i konkurs och SJABs eminente personalchef Peter Blomqvist, förklarar att SJAB inte tänket följa LAS 6 B, utan man väljer ny personal.
Problemet har inte med man/kvinna att göra, utan en kriminell företagsledning. Alltmer av besluten flyttas in i Arbetsdomstolen och i SJABs fall, skulle man kunna ha en filial fast stationerad på huvudkontoret.

Bonuslöner
Åker man längst upp och talar med professorn på Handelshögskolan, så berättar han att all forskning berättar att bonuslön och framgångsrika företag saknar samband, det är snarare kontraproduktivt och kan vara riskfyllt på lång sikt. Åker man sen ner till eleverna i skolans källare, där fiket ligger, så är alla övertygade om hur förträffligt det är med bonuslöner.

Sen sitter fackföreningar och AP-fonder och röstar igenom bonusprogram på årsmötena. Bonusprogram som bl a finansieras med de framtida pensionerna,
Detta har inte med man/kvinna att göra. Detta handlar om en fullständigt skruvad självbild, för överklassens del formad på Lundsbergs. ((Det är t o m så sjukt att ”Blondinbella” ”vill ha” 100 miljoner som han kan ha som riskkapitalist. (Blondinbella är kvinna)).

Löneskillnader beroende av närheten till makten.

Lönen för ekonomer, de som finns nära de finansiella flödena är extremt höga. Skillnaden mellan sjuksköterska,  och ekonom,  är 20-24 000:- för sjuksköterskan och 24-32 000:-  för ekonomen. Marknaden förklarar en del, lojaliteten och närheten till makten, en del av skillnaderna.
Detta har inte med man/kvinna att göra. Detta har med makt och lojalitet att göra. Annika Falkengren (kvinna) lyfte 20 miljoner 2009,  dubbelt så mycket som Nordeas Christian Clausen. Å andra sidan lyfter han 100 miljoner som 60-åring, apropå arbetslinjen och 75 års pensionsålder. Lärlingen Annie Lööf (kvinna) tjänar 150 000:- i månaden, vill sänka ungdomslönerna och deklarerar glatt apropå sin egen lön att ”Centern har inget emot karriärlöner”.

Detta har inte med man/kvinna att göra, utan med en fullständigt sinnessjuk självbild och tro på värdet av sin förmåga. Att betala 150 000:- i månaden för en politisk lärling…ja.

Att tillföra värde.
Ser vi sen till vad den enskilde tillför i värde, så finns många att ifrågasätta. Det är väldigt lätt att luta sig mot ett avtal med styrelsen eller helt enkelt ”marknaden”, men tillför man verkligen det värde som står på lappen? Och om man nu mot förmodan skulle göra det, är det rimligt att dessa pengar fortsätter att låta mina barn arbeta för de rikas barn, som definitivt inte har med det tillförda värdet att göra. Kommer framtida generationer att acceptera den ständigt växande massa som förväntar sig bli försörjd? Nej, det gör man inte. Utöver de får vi en ledarskapsdegenerering i ”arvsmassan”, samtidigt som de verkliga ledarna bygger subkulturer, för att äga samma nivå genom kriminalitet, eller att vi får politisk extremism (vilket redan är här).

Kungahuset och ”lönen”.

Ser vi kungahusets främsta värdegrund, så är det ”rätten att leva på andra”, som den yttersta dygden, vilket också är det värde som skyddas av kretsen.
Detta har inte med man/kvinna att göra.

Andra sätt att skaffa ett större utrymme för privat konsumtion.
Andra sätt att berika sig är genom medveten, offensiv och cynisk planering, köpa upp svensk välfärd, missbruka alla kryphål och lyfta miljarder ut ur landet. Här är Peder Pråhl ett föredöme.

Ägandeklassen
Vi har en bostadsmarknad, där man betalar för bristen. Vi får inte fler bostäder, vi definierar bara om vem som ska få bo och hur tilldelningen ska ske. Det som en arbetare inte kan tjäna ihop under en livstid, tjänar Sofia Arkelsten på två månader. Är detta ett rimligt förhållande? Är ägarklassens excesser något vi andra vill betala för? Är den största frågan verkligen att även kvinnor ska kunna tjäna dessa pengar? (I så fall är jämställdheten uppnådd inom ägarklassen). Arkelsten tillför absolut ingenting av värde, istället bedriver hon häckel mot socialdemokraterna om underfinansierad budget, med utgångsläge från en sekreterarpost i Moderaterna!? Hur stor är DEN frågan om rik/fattig och om att aldrig ha en chans att ta sig in på bostadsmarknaden? Vilken betydelse har DEN frågan för segregation, utanförskap och kriminalisering?

Detta var en snabbgenomgång på olika sätt att skaffa inkomster för privat konsumtion. Den mesta kriminaliteten är inom ramen för regelverkan och bara det faktum att börsen tillåter datamaskiner att stå som privatfogdar och suga näring är själva investeringarna, visar på synnerliga brister i Sveriges och Europas ledarskap. Man påstår t o m att de enskilda medborgarna i länderna har skulder, samtidigt som t ex de som förskingrade Islands kassa, lever i störst välmåga i Norge, helt utan ansvar och med bibehållen standard (enligt privat källa).

Jag vill med dessa enkla punkter sätta kvinnolönerna i ett perspektiv och 145 000:- i månaden för både Juholt och Mona Sahlin, känns inte motsvara det värde man tillför systemet. Och det är viktigt att detta överensstämmer om vi ska kunna behålla respekten för systemet, undvika inflation och ge våra ungar framtidstro.

Därför är det också viktigt att förhålla sig till helheten, när man ska värdera olika personers eller gruppers uttag till privat konsumtion.

Slutligen. Björn Rosengren har en förmögenhet överstigande 100 miljoner kronor. Vilka värden har han tillfört som motsvarar dessa miljoner? Privatiseringen av SJ? Utförsäljningen av Televerket? Vad?

Björn Rosengren är man.

Och om nu hans barn ärver dessa 100 miljoner, ska dom då kunna kräva att mina barn arbetar åt hans barn, utan att dessa tillför motsvarande värde? (Eller kommer Reinfeldts arbetslinje även att gälla dessa barn?)
Och hur många är det i denna situation, som förväntar sig bli underhållna?
Och hur kommer galärslavarna att reagera på att sonen tar på sig kaptensmössan, framförallt när man vet att den främste sjöman sitter fastkedjad vid ådrorna och har väldigt små möjligheter att ens nå upp på däck?