Carlssons

Det är inte väljarna som övergivit socialdemokratin, det är socialdemokratin som lämnat väljarna och det gjorde man redan med den plattfotade revanschisten från Katrineholm och gamängen Rosengren. Dessa två charlataner våldtog det socialdemokratiska partiet så intensivt att man vred hela axeln till höger. Eftersom partiets grund var klasskampen, så trodde man förmodligen att partiet skulle efterfrågas ännu mer om man ökade klassklyftorna. Man gick t o m så långt att man blev herremän själva. Problemet var att väljarna inte förstod piruetterna. Man förstod inte hur gamla klassiska begrepp som ”heder och samvete” skulle kunna länkas till sin egen partiledning och de socialdemokratiska väljarna tappade fotfästet.

En del såg att VP tagit över den socialdemokratiska traditionen, andra följde i Perssons spår och gick högerut medan ytterligare några valde att skylla på invandringen och lät sitt hat segla ner i valurnan.

Vad har vi då kvar?

Mona Sahlin visade prov på en utomordentligt dålig timing. VP ut, VP in och VP ut igen. I ”lyssnandet” är hon liksom ständigt ur fas, utom de sista debatterna före valet. Thomas Östros – föddes ur fas. Detta kan man diskutera och utveckla, men ytterst handlar frågan om hur partiets och väljarnas identitet åter ska kunna förenas. För det är ju trots allt det man tappat, med alla ”affärer” och ekonomiska privilegier i ledningen. Det är helt enkelt svårt för folk att förstå hur människor blivit mångmiljonärer på att sjunga internationalen.

Thomas Mattsson har i 300 kommentarer fått sin nacke bruten för sin publicering av bild och namn på den åtalade ”Malmöskytten”. Intelligenta, framsynta och begåvade människor har skänkt detta journalistiska rötägg sin dyrbara tid. I upprepade inlägg har Mattsson uppmanats att konkretisera vad han menar med ”allmänintresse”, vilket han naturligtvis inte berör med ett ord mer än ”att det finns”; ” det föreligger ett uppenbart allmänintresse”, skriver han.  Och då, som en blixt från klar himmel – Karldjäveln vet inte vad ordet betyder. En analfabet som chefredaktör för Expressen, är det möjligt?

Det finns ett allmänt intresse av att veta vad Malmöskytten heter. Ett ALLMÄNT INTRESSE. Detta är någonting helt annat än allmänintresse.

Allmänintresset när det gäller Malmöskytten är:

1. Att polisutredningen ska få jobba ostört

2. Att det inte utvecklas ett martyrskap som uppmuntrar andra att göra samma sak

3. Att det inte eskalerar i hämndaktioner.

Ett allmänt intresse är ett behov av skvaller.

Ett allmänintresse är att maximera resultatet utifrån det långsiktiga samhällsbygget.

En sådan biverkning verkar Malmöpolisen ha uppnått med gripandet – man har visat att man står till alla medborgares förfogande och har vunnit förtroende hos grupper som inte accepterat polisens roll i samhället tidigare. Den stora polisinsatsen har utöver själva gripandet haft ett stort allmänintresse, som har haft ett mer eller mindre allmänt intresse.

Chefredaktör på Expressen?

Hade jag suttit i Expressens styrelse hade Mattsson skickats ner i arkivet enkel resa.

Det finns kanske inget allmänt intresse av att Mattsson ska kunna svenska språket, men det finns ett stort allmänintresse av att ha bildade redaktörer, som kan höja folks bildning och inte sänka den.

Tittar vi sen på läroböckernas tillgänglighet, så kommer dom numera i form av reklam i våra brevlådor. D v s resurser har flyttats från den offentliga sektorns fria böcker på 60-talet till skolbarnen och förvandlats till en enorm investering i reklam, ety så fungerar ”marknaden” som aldrig någonsin tar ansvar mer än för det egna företagets kortsiktiga vinst.

Ungarna behöver knappt kunna varken räkna eller läsa, eftersom reklambudskapen är så enkla att det snarare är en fördel om saknar utbildning. Jag tror reklamen går in lättare om man saknar utbildning och då understödjer det konsumtionen och ytterst företagens ägare.

Korta grundskolan till 6 år och inför fler avgifter, så blir det riktigt bra. Då får vi tillbaka den underklass som Alliansen eftersträvar i sin övriga politik. Det skulle dessutom spara in massor med lärare, som ändå inte behövs i ”det nya Sverige”.

Låga lärarlöner?

Jag fattar ingenting. Det är väl fullständigt självklart att lärarlönerna ska vara låga. Sverige har inget som helst behov av utbildade människor, vi går mot ett tjänstesamhälle för det breda folklagret, med en liten exklusiv spetskompetens, som dessutom kan handlas upp till lågt pris utomlands. Sverige behöver skoputsare, städare, butlers helt enkelt som servar den allt mer avskärmade övre medelklassen och uppåt.

Hade Sverige haft en politisk ledning som såg Sverige som ett land som man byggde gemensamt och med utgångsläget att alltid leta efter de bästa forskarna och de bästa ledarna, så hade jag förstått kravet på högre löner och högre status för lärarna som är verksamma i det breda folklagret, men inte nu när Sverige är en liten del av EU. Det systemskifte som Alliansen påbjuder förutsätter helt enkelt en stor outbildad majoritet som kan serva arvtagarna. Det är dessutom en definitiv förutsättning för att Alliansen ska kunna behålla makten, att folk saknar utbildning.

I en marknadsekonomi betalar man löner utifrån hur lätt det är att få tag i personal – och det är lätt.

Sen kan man betala utifrån att man vill ha mer kompetens, företagsledarna själva kör bonuslöner som man korsbefruktar till sina kompisar i nätverket. Men det är ingen som vill har lärarkompetens – då hade man naturligtvis betalat för det för länge sen.

Kungahusets fundament.

Nu får det vara nog med pressens styrning av debatten. Kvällspressen släpper inte fram debatten om just kungahuset och tror man ska komma undan med det…

Jag hörde Magnus Uggla, som tyckte det var löjligt att utsätta Kungen för en betraktelse, att det var Kungens privatsak och ”att Kungen gör som han vill, det är ju därför han är Kung”. Jag förstår Ugglas ståndpunkt. Den passar naturligtvis denna musikaliska skämtartikel alldeles utmärkt.

Kungen bekräftar ”tre sanningar”, vilket också får stort genomslag i den Moderata politiken och i den svenska medelklassen, som matas med privilegier på de fattigas bekostnad:

1. Rätten att leva på andra.

2. Rätten att göra vad man vill, oavsett konsekvenser.

3. Position är allt, kompetens är inget.

Detta är hela grunden till denna medeltida institution och det är denna grund som sätter den politiska agendan för Högerpartierna, inklusive ledarskitet inom socialdemokratin, med Göran Persson och Björn Rosengren i spetsen.

Kungen i sig intresserar ingen, en ytterst medioker figur som i sin framtoning inte ger något annat intryck än att hans plats borde vara som Tamburmajor på något av de billigare Stockholmshotellen. Det är alltså inte frågan om ”trevligt”, ”fint”, ”romantiskt” etc. även om detta är ord som de mindre bemedlade ofta använder. Och att Kronprinsessparet blir bjudna på bröllopsresa av en miljardär som ockrat, att Kungen delar ut serafimorden till  Bruneis diktator etc. Allt hänger samman och allt legitimerar ”positionens rätt att ta för sig”. Det är alldeles självklart att givarna är tacksamma för att kungahuset står som frontfigurer i svinertiet. Problemet har historiskt uppmärksammats av bl a Lenin, Mao Tse Tung, Adolf Hitler m fl. och det är ytterst anmärkningsvärt hur lite människorna i ledande positioner tar lärdom den historiska processen.

Den inkompetens och ytlighet som kännetecknar Kungahuset är i själva verket själva sinnebilden av den svenska krisen. Hela samhället håller på att bli ett inkompetent arvssamhälle, där samhällskompassen snurrar allt snabbare runt sin egen axel, för att till slut gå av helt. Och vem vinner på det?

Avskaffa…

1. Rätten att leva på andra.

2. Rätten att göra vad man vill, oavsett konsekvenser.

3. Position är allt, kompetens är inget.

…så faller också kungahuset och resurser kan läggas på att hitta våra egna Dalai Lamor. Då öppnas möjligheten att hitta professorn i teoretisk fysik och slippa se honom vittra bort som städare på ett städbolag eller på McDonalds utskänkningsställen.

Då kanske vi t o m får slippa höra hovnarren Magnus Ugglas pretentiösa pekoral.

Men det är nog att hoppas för mycket.