Carlssons

Jag undrar om inte lögnen ytterst är det som dödar respekten för politiken. ALLA, precis ALLA utanför socialdemokraterna vet att Juholt hade ett extremt motstånd från högerfalangen i sosseriet. Östergren uttalade NATURLIGTVIS sitt öppna krav på avgång i VU. Ändå hävdar Juholt att ingen i VU krävde hans avgång. Även Jämtin upprepar detta mantra och uppenbarligen efter hennes framträdande i Agenda, ser vi en partisekreterare som retoriskt är helt överlägsen Juholt själv, vilket också visar hur t ex Jämtin själv gärna tar position, men utan att vilja ta ansvar.

En annan besvärande lögn är ledande sossars envisa ståndpunkt om att partiet inte är uppdelat i två delar. En som är för vinst i allmän välfärd och en som är emot. Högersossarna tog fart med Göran Persson, som var den som egentligen avskaffade socialdemokratin. Rosengren fyllde i genom att kalla Norge den sista Sovjetstaten och vinstintresset jämställdes med ”förnyelse” (vilket nu möjliggör för Caremas grundare att bygga en våning på Östermalm för 65 miljoner.) Det enda som egentligen är nytt är den extrema rovdrift på samhällskroppen som möjliggjort både Perssons, Rosengrens m fl socialdemokraters personliga förmögenheter i det som Orwell kallade grisfesten.

Lögnen tillhör Östtyskland och Stassi. Lögnen tillhörde sossarnas egen angiveriorganisation IB, och slutenheten är det väl snart bara Nordkorea som klarar av och framförallt kräver det en möjlighet till extrem repression, vilket inte ens Gaddafi klarade av.

Lögnen är den yttersta bristen på respekt. Den kommer sossarna aldrig att kunna hantera.

”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat”, säger Håkan Juholt.

Vad betyder det?

Jo, det betyder att oavsett argument, så kommer han att stanna hos varumärket ”Socialdemokraterna”. Juholt bryr sig överhuvudtaget inte om innehållet, utan kommer alltid… o. s.v. Detta i sin tur gör all politisk debatt överflödig, för inte kan väl Juholt förvänta sig att inte alla andra också ska stanna vid sina fanor?

Juholt formulerar meningen utan att ha en aning om vad den betyder. Det enda han vet är att en sådan formulering tilltalar den interna flocken som inte har fattat att socialdemokratin dog med Göran Persson och Björn Rosengren och att det enda som återstår är skelettet av ett maktparti som drar till sig individer som vill göra partibokskarriär.

Varför skulle Juholt prata om ”en uppgörelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna” (den som skedde, trots att SD inte ens satt i riksdagen)? Varför räckte det inte med det sakliga innehållet och regeringens ansvar oavsett hur beslutet kommit till? Vad är det för meningslös, talanglös och obegåvad retorik överhuvudtaget?  Skulle ett beslut vara bättre eller sämre beroende av hur SD tryckte? Naturligtvis inte.  Det klagades på att sakdebatten ”aldrig fick utrymme” – , men vilket var Juholts eget bidrag?

Göran Greider hävdar mediadrev, att ”Juholt aldrig fick chansen”.

1. Juholt fick chansen, men han förstod aldrig metabudskapen i sin retorik, bortsett från historien om kejsarpingvinerna. Å andra sidan tog det inte lång tid (hyresaffären) förrän det visade sig att hans vandring bara var runt sin egen axel längst inne i värmen.

2. Juholt sköts i ryggen av sina egna. Ingen i sossarnas högerfalang slöt egentligen upp bakom honom, utom Veronica Palm, som är vänstersosse. Rosengren, Östergren, Östros, Bodström m.fl. var gänget som la sig i skyttegravskrig från dag 1.

”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat” formulerar egentligen hela partiets förfall och för varje kistlock som spikas igen, så sjunker sossarnas stöd hos ett gäng som inte fattar att deras politik egentligen företräds av Jonas Sjöstedt.

Epilog. Nu sitter Juholt alltså kvar med sin lön, så som grisarna alltid gör i djurfarmen, medan köerna till soppköken växer sig allt längre och snart även nafsar medelklassen i röven, ety solidariteten är en intern angelägenhet för de fattiga.