Det klagas på pressens drev.
Men det stora problemet är internt. Göran Persson och Björn Rosengren avskaffade socialdemokratin och lämnade sina väljare, men behöll varumärket. En ytterst blek, inkompetent och överbetald undersköterska sattes att sköta LO.
Juholt har ideologiska kvalitéer, hans retorik är vänster, rättvisa, fördelning etc. Detta gillas inte av falangen Rosengren, Östros, Östergren m. fl.
Strävsamt går han sin Golgata, släpandes på sitt kors. Och alla högersossarna ler, inklusive Mona Sahlin, som är allt på en gång. Men när han passerar med sitt kors så huggs han i ryggen. Juholt släpar sitt kors, blodet flödar allt ymnigare och förrädarna håller god min.
Just som sista spiket drivs igenom den plågades händer, så kommer Mona Sahlin ledande med en åsna. På ryggen sitter han, med uppfälld huva. Frälsaren.
Frälsaren har kommit och strax vänds blickarna från den blödande på korset och viker sig i vördnad. Huvan faller och där sitter han. Den nye store ledaren. THOMAS BODSTRÖM. Denne avprogrammerade populist, som inte kan koppla ihop två orsakssammanhang samtidigt. Denne storstadsfavorit, denne ”förnyare”, denne totalt avpolitiserade politiker och ”deckarförfattare” som tycker man kan börja sin mandatperiod med ledighet.
Och allt medan Juholt förblöder på korset, så avrättar Bodström den sista ideologiska spillran från det som kallas socialdemokrati.
Kommentera