Carlssons

I Karl XII Forsbergs värld har det byggts upp fullständigt sinnessjuka satsningar på någon slags fälttåg i Europa. Köpenhamn skulle vara navet och massor med personal har utbildats på SJABs bekostnad, en fullständigt vettlös organisation och utgifter som borde fått den mest luttrade revisor att slita sitt hår. Bl a löner till lågutbildad informationspersonal, som skulle fått vilken högskoleutbildad som helst att lyfta på ögonbrynen, hotellkostnader och en totalt överdimensionerad och felplacerad administration.
Som om inte det vore nog satsades det på en helt felaktig relation Odense-Köpenhamn, som kostade företaget 50 000:-. OM DAGEN.
Man hade manuell passning av fordon på natten som kostade 10 000:-tals kronor per dygn etc. Som om inte det vore nog investerade man 2 miljarder i ett fordon som inte är anpassat, vare sig för Stockholm-Malmö och ännu mindre i Danmark, eftersom man valt ett underrede som inte får plats i Danmark.
Som om inte det vore nog, ändras rutten från den lönsamma rutten över Helsingborg, till att gå över Hässleholm via Markaryd.
Som om inte det vore nog anpassar Forsberg investeringarna till ”ett tänkt beslut” om höghastighetsjärnväg, som ännu inte beslutats, men som kan vara klar någon gång 2025. Fram tills dess ska SJs gamla X2000 fortsätta kämpa med sina ålderskrämpor, omdöpt til SJ2000, i någon slags förhoppning att detta ska innebära något väsentligt nytt.

Arvet efter Jan Forsberg bidde inte ens en tummetott. Han har systematiskt slagit sönder det som tidigare kallades hette SJ, men där bokstäverna idag bara är en täckmantel från ett vittrande SJAB.

Det enda som har fungerat är ledningens självbild, där man ägnat 10 år att berätta för personalen att ”konkurrensen kommer att stärka SJAB”, ”SJAB kommer att vara oslagbara på hemmaplan” etc. Detta i kombination med ett totalt ointresse av personalens har gjort SJAB till det sämsta i SJs historia.

SJAB är ett företag i förfall och i en annan del av järnvägssverige sitter ett gäng andra idioter och tror man kan köra tåg med bonusar och viten. Marknadsidéerna.

Jan Forsberg har byggt upp ett ja-sägarföretag och fått tystnaden legitimerad av 5 huvudlösa ledamöter i AD, som helt spelat ut sin roll som upprätthållare av ett gott förhållande på arbetsmarknaden. Man avskedade mig på uppdrag av SJAB 2011 i en historia som får journalistfångarnas dom i Etiopien att framstå som helt korrekt. Historien är 500 sidor.

Jag sitter arbetslös, utan ens en krona från A-kassan efter 29 år som lokförare, efter mer samlad tid och erfarenhet än hela ledningen tillsammans.
Istället sitter Jan Forsberg där, med kompisar från SAS i ledningen, där rekryteringen för driften hämtades från Catering på Thailand och chefen under honom från Kronans droghandel, med ett internutbildat arbetsledargäng, där en gymnasieutbildning är sällsynt, allt för att säkra upp lojalitet och tystnad.

För min del har Forsbergs fiasko stått klart i många år och när allt är färdigt och vraket ska lämnas över till någon annan, så har han kostat 78 miljoner kronor. Att han har fått hålla på så länge han gjort är ett totalt underbetyg till hans uppdragsgivare.

Det är som f.d. SJABs ordförande Ulf Adelsohn sa, när hans gamla parti gav honom snöret:
Det är dags att göra en total genomlysning av järnvägstrafiken i Sverige.
Om en riktig och oberoende revisionsfirma tittat på beslut kontra utfall i Jan Forsbergs organisation, så hade domen blivit hänsynslös.
Om en riktig och oberoende revisionsfirma tittat på hela delningen av Banverk SJ/persontrafik/gods, så hade den marknadsfundamentalistiska representationen fått lämna sin skyddade verkstad i riksdagen – i den mån folk bryr sig överhuvudtaget.

Plotterfrågan som journalisterna ska ägna sig åt i detta fall är:
Varför fortsatta inte SJ att trafikera över Helsingborg? Varför gick man över Hässleholm?

Det var väl konkurrens Alliansen ville ha?