Carlssons

Ja, du Kielos. Att hatet skulle vara en egenskap och att ”det trots allt finns ett motstånd” och ”en anständighet”. Betraktelsen lyfter aldrig. Det finns en ömsesidighet i diktaturen, där ”det anständiga folket” bekräftar gudomligheten och diktatorns rätt av avgöra liv och död, ytterst rätt och fel. Hur ska Nordkoreas diktator någonsin förstå att han inte är Gud, och vilket ansvar hade Egyptens ”anständiga” för Mubarak? Hade inte anständigheten varit att INTE döma, utan se sin egen skuld?

Bara systemen kan skapa mer eller mindre förutsättningar för psykopatin att utvecklas, men dom finns där ändå och förr eller senare hamnar positionerna i en round up situation. Nordafrika är där nu, Europa är också där nu. Vi ser det i Grekland och vi ser det i de politiserade fotbollshulliganismen, massarbetslöshet, där t ex SvD berättar en mäklare som tjänat 60 miljoner på ett år som en framgångssaga, när det är just denna definition av framgång som bygger krisen. Mäklare som offensivt driver inflationen, skär vinster ur inflationen och som förväntar sig få tillbaka ett substantiellt värde ur sina inflationsvinster. Bostadsbubbelpriser, där den största kostnaden för lägenheten är bristen på bostäder. 40-talister som köpte till kraftigt subventionerade räntor, som levt sitt liv med anständiga hyror står plötsligt med husbilar och lyx, finansierade av den nya generationen, som uppmuntrats av sin bank att belåna sina liv för att få ett boende. Den enfaldiga politiken går sen in och kompenserar prisfall, vinstfall etc. för investerarna, som fortsätter att investera i inflation. Jordbruksmarken är nu så dyr att den inte kan förränta sig själv. Bönderna köper ändå och räknar med att politiken gör dom skadelösa. Samma investerare som motiverar sina skyhöga uttag ur systemet, är i praktiken aldrig beredda att ta förlusterna. Det ska staterna göra, skattebetalarna. Någon motsvarighet inom skola och sjukvård finns inte. Det finns ingen ”sjukvårdsakut” i bankvalven, när sjukvården inte kan leva upp till lagen.

”Ondskan” och ”Godheten” finns hos alla, som du ägnar tid åt i din ledare, men den tredjedel som uppträder ”anständigt” även under det värsta våld, är samma tredjedel som förhåller sig passiv till maktens excesser. Det är samma tredjedel som viftar med sina flaggor till kungen och det är samma tredjedel som cyklar till Auschwitz och gör sitt jobb utan någon annan synpunkt än att ”vad ska vi göra” uppslukade av ”Carpe diem” och den lyckliga övertygelsen av att inte är lönt att ha synpunkter på sånt man inte kan påverka. Det är samma tredjedel, som utan minsta reflexion säljer sin lägenhet man köpte för 1 miljon, för 5 miljoner och tycker ”man gjort en bra affär”, utan attt ens reflektera över hur mervärdet ska finansieras.

Så det är systemens förmåga att motverka psykopatins utveckling som är det tema som du borde behandla.
Jag har själv fall med Jan Hedin, Aftonbladet, Sakine Madon, Newsmill/Expressen och Liv Bäckström, Kommunlarabetaren och deras anpassade maktmissbruk. Jag har twitter som stänger av utan att föra någon som helst dialog om varför. Det går helt enkelt inte att nå de ansvariga. Ett enkelt email från Twitters kundtjänst om att någon stängt av din rätt att uttrycka dig. Ett enkelt mail om att ”någon” känner sig kränkt.  Rena maktmissbrukare som bygger upp förutsättningarna för det gränslösa våldet. Man levererar gärna sin indignation om saker på andra sidan jordklotet, man skriver om hur ”pressfriheten” hotas, samtidigt som man missbrukar sina egna positioner. Jan Hedin skyddar nätmobbare på Sigtuna, Sakine Madon hindrar kritiken mot sionismen och Liv Bäckström svarar inte på tilltal, trots att detta är hennes absoluta krav på andra. Vad skiljer dessa människor från Assad, mer än att folket runt om lever under helt andra materiella omständigheter? D v s idag. Vilka positioner försvarar Jan Hedin, Sakine Madon och Liv Bäckström och vilka intressegrupper? Är det så att de är upplysningens, rättvisans och den fria debattens beskyddare eller är det så att man mycket väl skulle passa in i Assads pressarmé? Mitt svar är givet. Men den stugvarma blicken från den välartade svensken ser gärna in på grannens tomt och berättar om felen där, för att bekräfta sin egen förträfflighet. Det går bra att i svepande ordalag hitta hur mycket som helst och inte minst ”den fria pressen” definierar sig gärna som frihetens fanbärare. Det är inte alls så och när Asien slutar leverera lågpris som kompenserar för bostadsinflationen, så kommer motsättningarna mellan etablissemanget och de medellösa att accelerera. Precis som i Syrien (där ondskan finns).

En journalist ska inte inbilla sig att hon sitter på sanningen. Hon ska försvara rätten att uttrycka lögnen.
Hur hatet, godheten och anständigheten utvecklas är inte en fråga om psykologi. USA tror man kan bomba bort ondskan med drönare, referenserna under inbillar sig att man försvarar anständigheten och den utsände USA-finansierade rasisten och tjuven Raul Wallenberg ansågs försvara godheten och hyllas som som godhetens yttersta självuppoffring.

Det finns en hjälte i Sverige, som kallas dissident om han bor i Kina och får Nobels fredspris.
Den hjälten är jag. Artikeln är skriven i brevform till Maria Wetterstrand, eftersom hon inledningsvis engagerade sig på twitter, men för hennes del är det enklare att åka omkring på feministseminarium tillsammans med Mona Sahlin och Gudrun Shyman och prata ”kvinnor och makt”.
Så bygger systemen ondskan och godheten. Kanske jag en dag kan åka till Kina och hämta Mao Tse Tungs fredspris.

Relaterade artiklar:
Jan Helin mörkar nätmobbing på Sigtunaskolan
Jan Helin står som megafon åt Breiviks manifest och gör honom till superstjärna.

Liv Beckström skriver indignationsartikel om icke svarande politieker, men svarar inte själv på tilltal.
Sakine Madon skriver om Voltairecitat, och fattar inte vad det betyder.

Och Peter Wolodarskis hela världsbild är beroende av att han får vara ifred med den.

Raul Wallenberg