Carlssons

”Vi håller med Wolodarski”

Fantastiskt.

Hur välformulerad text, felfri till sin form, några utvalda referenser får med sig läsare på ett generande sätt. Sionisten Wolodarski tvekar inte en sekund att stigmatisera Ilmar Reepalu i en fullständigt grundlös och kontraproduktiv anklagelse om antisemitism (vilket numera även inkluderar antisionism) och övriga redaktioner är inte sena att ansluta sig till den debila drevmarknaden. Ilmar gör naturligtvis en helpudel för att rädda partiet undan häxjakt i den Bonnierägda pressen. Icke desto mindre är Google-sökningar på Ilmar antisemit Malmö, 300 000 träffar. Ett drev är ett drev är ett drev. Problemet är att om Ilmar Reepalu ska inrymmas under begreppet ”antisemit”, då har vi ett verkligt problem i hela landet.

20120513 handlar Wolodarskis intellektuella övergrepp om Europas kris:

”Demokratin är inget perfekt system och erbjuder inget absolut skydd mot sin egen undergång. En av 1900-talets viktigaste lärdomar är att djupa ekonomiska kriser är den bästa myllan för politisk fanatism, särskilt i länder med svag demokratisk tradition.”

Och svansen som låter sig som vanligt förföras av vältaligheten, nickar instämmande.

Sanningen är, att det är just demokratin som är det absoluta skyddet mot undergång.
Problemet är att den ”demokrati” som Wolodarski skriver om har fått världens börser och finansmarknaden som är betygssättare. Inte svälten, inte miljöförstöringen, inte förtrycket, utan ”hur marknaden reagerar”. ”Ekonomiska klubben”, ”A-ekonomi”, svenskt näringsliv m fl är de institutioner, har påtagit sig rätten att berätta om rätt eller fel och politikens mål är att hjälpa finansmarknaden till så höga vinster, att man tycker det är mödan värt att investera. Ju lättare det är att tjäna pengar, desto bättre är det politiska beslutet. Sjukvården får gärna bryta samman, eller skolan, men inte ”det finansiella systemet”, nyliberalismens enda mål och enda ”frihet”.

Aftonbladet har en genomgång av en bråkdel av de demokratiska systembärarna, toppen på ett isberg av psykopater som topprider demokratin:

• Engelsmannen Nick Leeson sköt sin arbetsgivare Barings Bank i sank genom att spekulera bort cirka 10 miljarder kronor. Han dömdes 1995 till 6,5 års fängelse, men släpptes efter 3,5 år.

• 1996 gjorde japanska Sumitomo en förlust på nästan 17 miljarder kronor genom otillåten kopparhandel. Chefshandlaren Yasuo Hamanaka fick åtta års fängelse.

• Socété Générales Jérome Kerviel dömdes 2010 till fem års fängelse (varav två villkorligt), återbetalning och förbud att verka i banksektorn. Domen är överklagad. Förlusten uppgick till 50 miljarder kronor.

• Goldman Sachs tvingades 2010 böta 20 miljoner pund till den brittiska finansinspektionen FSA för att fört investerare bakom ljuset. I USA rapporterades banken, efter att ha blivit stämd av finansinspektionen SEC, ha gått med på att betala motsvarande fyra miljarder kronor för att undgå rättsprocess. Handlaren Fabrice Tourré uppfattades som nyckelperson och har vittnat inför ett senatsutskott.

• Schweiziska UBS vd tvingades avgå 2011 sedan en 31-åring som jobbat för banken gripits. UBS uppgavs ha förlorat 16 miljarder kronor på otillåtna affärer.

Men de flesta som leker bort miljarder blir ”avskedade”. Man blir AV MED JOBBET/avgår. Och i Grekland lever människor som ska inte bara betala priset av deras risktagande, man ska fortsätta att betala till dessa demokratifundaments vällevnad och överdåd (eller kostnaden för deras fängelsevistelser).
I Sverige har vi politiker som hade det yttersta ansvaret för avreglering av elmarknad, järnväg, kommunalisering av skola, avreglering av Televerk, där Telia hjälper diktaturer etc. Hur har dom belönats? Hur lever dom idag? Vilket pris betalar man, vad betyder ”ansvar”? -Inget alls, istället är man, som Björn Rosengren, god för 100 miljoner.
Vad har t ex hänt med de finansmän som försatte Island i bankrutt och ställde medborgarna med var sin skuld på  140 000:- per person? Vem ställer överhuvudtaget frågan mer än folket själva?

Detta är Wolodarskis demokrati och Marian Radetskis demokrati. Den demokrati som förväntas stå som ett skydd mot extremismen har i själva verket den mest groteska extremismen inbyggd i sig. Och det Wolodarski kallar extremism hade inte haft en chans att växa utan nyliberalismen, en förtrupp till nazismen.

Wolodarskis misstag är att han sätter likhetstecken mellan antisionismen och antisemitismen. Varje demokrat avskyr sionismen liksom man avskyr antisemitismen (vilket är Reepalus hållning).

Wolodarskis misstag är att han förväxlar demokratin med nyliberalismen, när det i själva verket är nyliberalismen som är extremismen.

Det är imponerande att Wolodarski kan få komma undan och det är skrämmande vilket genomslag det får i de intellektuella ruiner som okritiskt nickar instämmande.

Och det är just det okritiska instämmandet som sätter den politiska agendan och skapar förutsättningen för nästa politiska period i det politiska ekorrhjulet.
Ser vi sen lagsporternas fanatiker, som ”dör för sitt lag”, där ett guld ”är den lyckligaste dagen i deras liv”, där man vrålar ut sin ”glädje”  och ”firar”, så krävs inte mycket fantasi för att se vad som händer, när dessa människor politiseras och istället ”dör för sitt land” eller ”dör för sin ras”, alltmedan kommentarerna kring Wolodarski sätts till: ”Tänkvärt”, ”Läsvärt”, ”Bra att W kritiserar” etc.

Och den politiske daytradern Fredrik Reinfeldt tvekar inte. Han är
naturligtvis inte dummare än att han gör sig spelbar på en helt
omarkerad yta: ””Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har
vi mycket låg arbetslöshet.”

20120518

Raul Wallenbergs gloria krackelerar. Denne hyllade Robin Hood-hjälte är alltså inget annat än en simpel tjuv som på amerikanska lobbyns uppdrag och med hjälp av svensk diplomatstatus har skickats för att ta vara på just judiska intressen. Självklart är han en hjälte för alla som fått behålla livet, precis som Folke Bernadotte, men sen skiljer sig deras vägar. Raul försvinner i det Sovjetiska systemet och Folke blir mördad när han ska bringa ordning i Mellanöstern. En ordning som inte accepterades av Israel, som lät mörda honom. Rauol upphöjs till hjälte och Folke Bernadotte drivs in i glömska.

Den sionistiska lobbyns förfall har nått vägs ände och att många växlar in antisionismen i antisemitism, beror i huvudsak på den sionistiska enfalden, fundamentalismen, att man driver idén som Guds utvalda folk, brott mot internationell rätt etc. Och man tillämpar sin rätt i praktiken.

Sanningarna är lika uppenbara som Peter Wolodarskis begåvning.
Var finns den felande länken?

Är dumheten genetisk?
Det är den frågan som Wolodarski borde undvika, istället för att stigmatisera Ilmar Reepalu. Hitlers svar vet vi. Men vilket bidrag ska vi förvänta oss av Wolodarski, vilken ”lärdom” har Wolodarski och den sionistiska enfalden lärt sig år 2012 i Sverige, med tillgång till informationssystemets alla detaljer?

Det ligger ett stort isflak några 30 meter framför den sionistiska pråmen. Jag har informerat kapten under lång tid, men inte ens när jag ger honom kikare slår han full back och det blir allt svårare att se hur denna historiska katastrof ska kunna undvikas.
Och när Ilmar Reepaalu sitter på utkiksposten, väljer man att skjuta honom istället för att väja.

Relaterade artiklar:
Jan Helin mörkar nätmobbing på Sigtunaskolan
Jan Helin står som megafon åt Breiviks manifest och gör honom till superstjärna.

Liv Beckström skriver indignationsartikel om icke svarande politieker, men svarar inte själv på tilltal.
Sakine Madon skriver om Voltairecitat, och fattar inte vad det betyder.

Och Peter Wolodarskis hela världsbild är beroende av att han får vara ifred med den.