• Okategoriserat 21.05.2012

    I den massmediala enfalden och medelmåttigheten, odlas vissa sanningar i drivhus och så framgångsrikt att de upphöjs till naturlag. En sådan sanning är nyliberalismen som frihetens fanbärare. Och flocken följer efter som ett gäng gungande ankor. Halva sanningar blir hela, när det uppgraderats av välformulerade men politiska krymplingar som t ex Peter Wolodarski, ledarskribent DN.

    I ett av Peter Wolodarskis politiska och intellektuella förintelseläger gick jag in till varje enskild ”hejaheja Wolodarski”-twitter med vår tydligaste beskrivning av  Fredrik Reinfeldts politiska ambitioner. Det visar en intervju på 15 minuter, som borde varit ett obligatoriskt inslag till alla som gör anspråk på rösträtten.
    Men nu kommer det fina.
    Jag stängs av av Twitter. Jag söker kontakt med Twitter. Man hävdar att jag brutit mot något och återkommer inte sen. Jag är helt enkelt avstängd från den offentliga debatten. Av Twitter. I mitt land, som har haft en under lång tid upprörd diskussion om statlig censur, som har ständiga propåer om ”pressfrihet”, som har politiker som upprörs över åsiktsförtrycket. Utomlands.

    Nu är frågorna:
    1. Hur i helvete kan Twitter ensidigt tolka villkor utan varken försvar eller domare?
    2. Med vilken förbannad rätt klampar denna institution in och stänger av utan någon som helst diskussion eller prövning?
    3. Hur i helvete kan massmedia, som informerats om detta, påta sig rätten att tiga?
    4. Hur kan massmedia överhuvudtaget föra en debatt och kräva pressfrihet, när man aldrig missar ett tillfälle att kväva yttrandefriheten?

    Hur kan censuren få härska bara för att den är privat?
    Hur kan en s k tärande sektor(sjukvård, skola etc.) bli närande bara för att den privatiseras?
    Och varför omfattas inte lärare, sjukvårdspersonal (förutom läkare) av marknadslöner, som regulator av bristtillstånd?
    Hur kan folk rasa över skatter till vårt gemensamma, men acceptera övervinster i välfärden?

    Och hur gick det till när frihet fick innebörden att 1% äger 40% av tillgångarna, makten och beskattningsrätt (egentillverkade vinstuttag)?
    Och hur gick det till när ett lands förmåga att leverera vinster till det privata kapitalet, blev måttstocken på landets ekonomiska hälsa?

    Och hur jag det till när Prinsessan Estelle, som arvtagare till rätten att leva på andra, blev offret?
    Och hur gick det till när ”de andra”, som går under av systemet, blev de skyldiga?

    Allt detta är frågor som det är svårt att få svar på, om man inte räknar kravaller och nedbrunna skolor som svar.

    Posted by alfverner @ 6:01

  • 28 Responses

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu