Detta är en uppmaning till alla socialister att ansluta sig till Vänstern, så får det gälla feministiskt initiativ eller soffliggande medelklass som låtit sig förslöas, trots att man i grund och botten vet hur det fungerar.
Sverige, Europa, Världen har drivits mot en allt groteskare marknadsfundamentalism. Enskilda individer sitter på miljardbelopp, makt och rikedom gått i arv, industrialister ersatts av finansiärer/riskkapitalbolag. Medan den enskilde medborgaren gått till sitt arbete och dagliga slit, visat upp sitt busskort, stämplat in sitt lönekort, öppnat sin unikabox och tröttslagen konsumerat en skvätt TV, så har andra delar av samhället ägnat hela sitt liv till att stjäla frukterna av hans arbete. Advokater, ekonomer och ägare ligger hela tiden och letar möjligheter inom systemet (och utom) att skörda av hans slit och dagligen läser vi om övergreppen.
Vi är nu framme vid vägs ände, så som Ghadaffi kom till vägs ände. Det är i grunden ingen skillnad på privilegietänkandet i den svenska överklassen, den Rumänska, den Nord-Koreanska eller den svenska. Det är på något sätt bara olika former att administrera det utrymme, men det är samma psykopati. Och så långt har det gått att man t o m lyckats komma över regeringsmakten i Sverige, vars förtroende bygger dels på massmedia och dels på den obefintliga oppositionen.
Eu sitter i krismöten kring Euron. Man talar om budgetdisciplin, d v s man vill lägga skuldbördan på de redan fattiga. Folk som inte har en aning om vad det handlar om har plötsligt fått en skuld. ”Statlig bankgaranti” saknar innehåll tills den enskilde medborgaren plötsligt får besked om att han har en skuld på 108 000:- (per islänning). http://www.dn.se/nyheter/varlden/nu-hamnar-island-i-domstol
Hur lever de individer, familjer, som orsakat skulden? Är dom fängslade? Är dom lagförda? Har dom förlorat all personlig egendom eller fortsätter dom att leva i lyx och överflöd?
Det Europeiska problemet med Euron är INTE bristande resurser utan fel fördelade resurser. De ”krismöten”, ”toppmöte på EU-nivå”, består av investerarnas företrädare (Reinfeldt/Borg), som accelererar demonteringen av det demokratiska samhället. Man arbetar inte med felfördelningen, utan med skulder utifrån företagsekonomiska perspektiv. EU pumpar inte in miljarder i en havererad sjukvård, men man pumpar in miljarder i en havererad bankvärld. Detta gör man för att säkra investerarnas vinster, i en ambition att åter få igång privata investeringar. Efter varje möte efterfrågas ALDRIG människornas synpunkter, utan marknadens reaktion på aktiebörsen. Det är inte längre ”folkets röst” som är intressant, utan OMX, Wall Street etc.
Vi har en socialdemokrati som står med en motorsåg mellan benen, där ena benet inte vill ha vinst i välfärden, men där den andre vill det. Vi har en socialdemokratisk ordförande med rötter i den kortsiktiga konsumismen, där arbete går före kärnkraftens avveckling, en pragmatiker, en företagsledare för AB Sverige, som inte drar sig en sekund för att exportera kärnkraftsavfall till sina barnbarn, bara det finns jobb idag. Socialdemokratin är ett maktparti, med samma värdegrund som Moderaterna. Man erkänner marknaden som förnyare, trots att det bara är samma gamla utsugning som vanligt.
Vi kommer inte att kunna ha pensionärer som får halva ägg, samtidigt som bolagets ägare bygger en våning på Östermalm för 65 miljoner, vi kan inte ha utexaminerade analfabeter i en skola där socialdemokratiska kommunalråd är mångmiljonärer på samma examen, vi kan inte har riskkapitalister som genom ”smarta” lösningar dränerar landet på 100-tals miljarder.
Jonas Sjöstedt är vår förste politiker i modern tid som skulle kunna samla medborgarna kring lösningar inom ramen för det parlamentariska systemet. I analys efter analys, i debatt efter debatt lyfter han fram ideologin och de underliggande mekanismerna som driver utvecklingen. I sitt lugn och i sin saklighet pekar han ut strukturella problem och berättar om konsekvenserna på ett sätt som gör honom helt unik inom svensk politik.
Som jag ser det så är Jonas Sjöstedt den sista chansen att inom parlamentarismens ramar, hindra en politisk katastrof. Alternativet är den Europeiska våren.
Kommentera