• Okategoriserat 11.08.2012

    Jag sätter mig tillrätta. Egentligen borde jag inte det, men det är väl någon slags masochism. Frun försöker, lättar upp trycket med lite parallellt Ramble-spelande, men orkar inte med anspänningen, utan lämnar rummet.

    Jag vet att dom kommer att plåga mig i 60 minuter dom satarna och ändå måste jag vara med i deras självuppoffrande lidande. Medvetet går dom in och tar stryk. Utan ett ord, man bara kämpar, svettas, fular när man kan och tar och ger, utan en min. Där finns inget gnäll, det bara smäller på och adrenalinpumparna går för fullt.

    Och där sitter jag och vill inte bli störd. Varje ord, varje kommentar från vardagen avsnäses bestämt. –Det brinner. –TYST, jag ser på handboll.

    Och alla är där, den brutale på linjen, den geniale playmakern, arbetargrabben som har lägst lägstanivå och högst högstanivå, uppstämplad av tatueringar och dåligt självförtroende, vänds plötsligt allt till sin motsats och han spelar ryggradshandboll. Ljuset står stilla, luften står stilla, jägaren vidgar sina näsborrar och närmre sitt ursprung kommer han inte. Han spelar i trans, hela laget går för fullt och jag dras in och spelar med.

    Felaktigt domslut. Alla domslut är felaktiga. Sluta. Alla vet det, även domarna, men när slutsignalen har gått så har det gått jämt upp. Skit i det. Plågas, gå vidare, framåt, framåt. Upp ur skyttegravarna, full attack och rusa hem ännu snabbare. Stöt, tryck fula, lås, virra på huvudet, framåt.

    Så möts dom i straffen. Man mot man, men bara en hjälte. Och generalerna kallar, ger order och leder nya attacker. Man tappar fyra bollar, men maler ändå på. Missarna glöms innan dom är gjorda. Det är ett team, ett lag, en armé i krig och det finns bara utrymme för en segrare. Inte ett gnäll, inte en negativ tanke, inte ett klander, bara hänsynslös moral, en för alla, alla för en. Ingen är sämst, alla är bäst. Och vi ser det, tro inget annat. Vi känner det och vi älskar våra hjältar i med- och motgång. Tro inget annat.

    Så möter man Dansken, den oövervinnlige. Det är inte längre seger som står på spel. Det är hela nationens (och framförallt skåningarnas) självaktning som står på spel. Lillebror har varit för tuff och ska besegras under förnedrande former. Det ska inte råda något som helst tvivel om vem som är storebror. När matchen är slut lyser tomheten i danskarnas ögon. Detta var inte möjligt. Sorg, ilska, förtvivlan blandas till en oändlig sorg. Dansken vill inte finnas längre. Han vill vara mer än död, detta OS som tillhörde dom. Detta svenska skämtlag som bara skulle avverkas. Det blev inte så. Svensken återtar sin position som Nordmännens oinskränkta härskare och dansken fick packa sina väskor och åka hem för tröst. Och efter matchen går svensken ut med högburet huvud, verkstäderna går för fullt, poeterna skaldar och bagaren sjunger.

    Det är handboll.

    Bonushistoria om 1900-talets främste handbollsspelare och djupt begåvade Magnus Wislander.

    Ett TV-team hade specialbevakat honom under en match. Man avslöjade varje tröjdragning, varje armbåge, varje hand i ansiktet, vilken fruktansvärd plåga det var för den stackars linjespringaren att ställas mot Wislander. Undantagsvis upptäckte domaren övergreppen och visade 2 minuter.

    Herr Wislander lyfte då sina axlar i öronhöjd, slog ut med händerna, tittade på domaren med rådjursögon och undrade vad han, jordklotets oskyldigaste människa nu hade gjort för förfärligt som i så fall absolut inte hade varit hans avsikt. Domaren frös till is och pekade mot bänken och ingen var mer ledsen än Wislander.

    Journalisten visade Wislander sina klipp från linjevåldet, som hela jordklotet kunde förstå och ställde, förmodligen, världens bästa idrottsfråga:

    -Du ser nu här vilka regelbrott du begår. (Tystnad) Men det är inte det jag undrar över. Jag undrar hur kan du se så oskyldig  ut när du får 2 minuter?

    Och här kommer svaret, som gör Wislander till den störste genom alla tider:

    -Det är för att jag ÄR oskyldig.

    Detta är handboll.

    Och ALDRIG har herr majestätet konungen av Sverige sammanfattat sin roll bättre, eller beskrivet sitt land bättre än på denna ögonblicksbild. Ingen marknadsföring i världen kan konkurrera med denna enkla bild, som borde heta: ”Allt är förlåtet”.



    Posted by alfverner @ 12:32

  • 26 Responses

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu