Carlssons

Jan Forsberg har från dag ett satt hela agendan själv på SJAB. Hans obotliga hybris har kostat samhället 100-tals miljoner och kommer att kosta åtskilliga miljoner till, om det överhuvudtaget går att reparera allt som brutits ner av just Jan Forsberg. Frågan är vad styrelsen sysslat med och revisorerna. Även synen på Forsberg från avgående chefer, som lämnat företaget med en ”håll truten”-summa eller alla anställda som är tiger för att man inte vill förlora jobbet. Varför står man inte upp som en man och försvarar sin ledare? Varför tittar man ner som fähundar? (Själva den egenskapen som lät Forsberg hålla på!)
Men verkligheten själv har kommit ikapp Jan Forsberg och frågan om SJAB har börjat förorena det politiska rummet. Detta, ett av de mest sinnessjuka privatiseringsprojekten, står plötsligt i hela sin misär och skriker om att samhällsvettet måste återupprättas. Jan Forsberg måste  flyttas på, pyromanen fick helt enkelt inte fortsätta som brandchef.

I texterna om SJAB nedan berättas brottsstycken om hur SJs verklighet ser ut. Säkert säger många, ”så fungerar det överallt”.
Det gör tyvärr inte saken bättre.

Jan Forsberg lämnar SJAB med miljoner i avgångsvederlag och ett brev till infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd, stilenligt felstavat i den familjära öppningen: ”Bästa Katarina”. Och trots två försök lyckas han inte ens stava rätt i den officiella adressen, där det blir Chatarina. Det är så symtomatiskt för hur hela SJAB skötts. Inte ens i ett officiellt avgångspapper till infrastrukturministern, lyckas han stava rätt eller  mobilisera en korrekturläsare. Och om han lyckades med korrekturläsaren, skulle dom förmodligen inte våga korrigera felstavningen, i linje med den företagskultur som Forsberg själv byggt upp.

Brevet avslutas:
”Innan jag lämnar SJ vill jag passa på att tacka Dig för ett gott samarbete. Skulle det vara så att Du önskar ha min assistans framöver i exempelvis järnvägsutredningar eller liknande inom den statliga sfären så är jag öppen för sådana diskussioner, då jag fortsättningsvis tänker bedriva konsultverksamhet i egen regi.” -Slut citat

En man som kört ett helt företag i botten erbjuder sin tjänster. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. En man som efterlämnade en tummetott bestående i att köpa in ett 15 år gammalt X2000 från Kina och säga upp personal för 300 miljoner.

Av alla 1000-tals anställda, av styrelser och revisorer, av ansvariga politiker. INTE EN som kunde förutse katastrofen förrän nu?

Jo en, som istället för ett avgångsvederlag på 15 miljoner, deklarerade för en årsinkomst på 750:- (Sju hundra femtio kronor) 2011.

Sverige/massmedia förfasas över Etiopiensvenskar, Eritreajournalist, politiska domstolar och maktens självpåtagna rätt att diktera juridiken och sätta agenda. Man behöver inte alls gå över ån efter vatten. Sverige, med en fullständigt inkompetent samling etablissemang i Arbetsdomstolen, oförmögna att utöva arbetsrätt, upprätthåller samma uttolkning av maktens rättigheter som vilken annan diktatur som helst. (Pröva ALDRIG något i en arbetsdomstol. Gå alltid till tingsrätten och hoppas på den juridiska kompetens som är helt utraderad i AD.) AD gav SJAB rätt att slutligen täppa till truten på de fackliga representanterna. Domen fick t o m folk att hoppa av sina fackliga uppdrag.

Överallt talas om civilkurage, modet att ingripa. Själva yttrandefriheten ska stå som en av det demokratiska samhällets garanter.
Men när det gäller. Var finns man då?

Vad SJAB hade tjänat på en fungerande internkritik och en ledare som förstod att utnyttja hela företagets kompetens och som kunde balansera långsiktiga och kortsiktiga investeringar? Förmodligen miljardbelopp.

Enbart min kritik hade sparat minst 50 miljoner svenska kronor åt SJAB. Då talar vi bl a om den huvudlösa, utsiktslösa, talanglösa och fullständigt obegåvade satsningen Odense-Köpenhamn, som genast gick 50 000:- back. OM DAGEN, i direkta kostnader. Överhuvudtaget är Danmarkssatsningen så fåfäng, att en revisor borde se över hela projektet.

Så bästa Catharina.
Vill du konsultera någon som begriper något om järnväg, organisation, trafikens inneboende principer, internkritikens nödvändighet för ett företags utveckling och som befinner sig på en nivå där ingen utgör ett hot, så vänd dig istället till mig.