250 förväntansfulla. Fullt hus.
Längst fram står han, som en gubben i lådan. Han är en liten gubbe, född gubbe, men samtidigt med en pojkvaskers uppsyn. Han ser inte mycket ut för världen och han är väl inte den förste som skulle pekats ut som ”ledaren”. Tills han öppnar käften.
Helt fri från manus och med en hänsynslöst effektiv argumentering kring riskkapital, patriarkaliska mönster, Euro och EU, demokrati etc. skär han som en laser genom publiken. ”Han såg mig i ögonen sa Eva-Lena (som satt långt bak längs väggen, lite halvmörkt. -Mig med sa Carina efteråt i bilen hem. (Nej, det gjorde han naturligtvis inte, men ändå. Han når igenom hela vägen till den bakersta raden. Alla är närvarande, alla förstår.)
Talet flöt fram som en pråm med tydlig destination och avbröts av välförtjänta applåder. Inga övertoner, ingen agitation, inget ”hata SD”, utan en lugn, saklig och lättförståelig genomgång.
Jonas Sjöstedt bröt det gamla vänsterproblemet med att formulera en ”mot”-politik och formulerar istället ett systemskifte, ett nytt sätt att förhålla sig, en ”för”-politik. Det handlar om långsiktighet och människors rätt till sina liv och att få utvecklas i ett jämställt samhälle.
Jag hade följt Jonas länge och är hyfsat insatt i hans tänkande. Att han skulle bli partiledare blev klart för mig samma stund kandidaturen blev officiell och vi var ett par stycken som hade masat oss de 6 milen från Hörby. Mina förväntningar var skyhöga, men dom räckte inte till.
Sjöstedt gick långt över förväntningarna och visade att han är Sveriges, utan jämförelse, mest kompetente politiker. Han är helt rätt i tiden och redo att ta emot alla de människor som förstår att Alliansens politik har slitit i sönder landet. Rapporterna om detta är dagliga och Reinfledt/Borg kan inte längre gömma sig bakom socialdemokraternas kräftgång.
Det finns all anledning att vädra morgonluft för regalskeppet V och det finns all anledning att investera tid och själ när man vet att kaptenen både kan läsa sjökort, hissa segel och alltid ligga rätt mot motståndarna.
15% är en helt realistisk siffra i dagens politisk vakuum, när folk verkligen upptäcker resultatet av Alliansens härjningar.
Efter att ha försökt klassa in Jonas bland andra politiker, stannade nålen på Ernst Wigfors. ”Nu ska man inte tro att Jonas Sjöstedt är en frälsare” – Nej, men till skillnad för de flesta andra, så har han täckning för det och det räcker väl för att de politiska lungorna åter ska fyllas med luft.
Jonas Sjöstedt är Sveriges, utan jämförelse, främste politiker, det förpliktigar för alla i laget.
Grattis V, grattis Sverige.
Kommentera