Tänk om det samtidigt var så i en helt annan del av samfundet att en politiker satt i Europaparlamentet mellan 1996 och 2006 och där knöt en mängd politiska kontakter från individer och regeringar världen över.

Tänk om det samtidigt var så att t ex Olof Palme byggt upp ett rykte om Sverige om att vara de små ländernas talesland och att det byggdes en solidaritet med t ex Afrika, ANC i Sydafrika.
Tänk om det fortfarande är så att Sverige som land har kvar spillror av ryktet som ett land för solidaritet och en seriös ambition att stödja och hjälpa till utveckling i länder som har det fattigt.

Tänk om EU-parlamentarikern blev uppringd av en högt uppsatt medlem av ett av de Afrikanska länderna och fick frågan: Vi ska träffa Etiopiens president, vill du att vi ska framföra vårt stöd till att de svenska journalisterna får återvända till Sverige?
Tänk om det är så att den Afrikanska regeringen är fullt medveten om den svenska modellen, man kanske t o m varit i Sverige och studerat och kan berätta många detaljer, både vad gäller bistånd, solidaritet och att Sverige i grunden är ett mycket fredligt land som inte ska förväxlas med t ex USA, för den Etiopiska regeringen. Tänk om man säger: Välj fiender, men välj inte Sverige, det är en vänstat!

Tänk om den svenske EU-parlamentarikern då svarar: Gör vad ni kan, allt som kan öppna frågan är av godo, men gör det försiktigt så det inte byggs upp prestige.

Så skiljs samtalet och politikern ringer anhöriga i Sverige och berättar om ytterligare ett halmstrå.

Eller skulle han svarat:
Bry er inte, det sköter UD.

Det ska bli intressant att se hur demokratiaspekten hanteras av Aftonbladets bunker, när det gäller sossarnas dubbelspel och totala respektlöshet mot Mp och V. I den mörka delen av demopkratin.

Som tur är har vi nu internet och Twitter etc. så dessa åsiktsmaskiners monopol kan brytas.

Ledarbloggens senaste bidrag var så sjukt tendentiöst, okunnigt och dåligt påläst att jag anmälde den undermåliga journalistiken. Folk som skriver i dessa offentliga sammanhang måste vara mer än åsiktsmaskiner med ett rättstavningsprogram.

Det gäller anklagelsen mot Jonas Sjöstedt om att bedriva egen utrikespolitik. Skillnaden mellan det som skrivs och det han själv skriver och uttalar är så avgrundsdjupa.

Ledaren drar en parallell till Carls Bildt.

Anmälan:

1. Sjöstedt gör ingen ”Carl Bildt”. Sjöstedt bli offensivt uppringd och tillfrågad helt informellt om han vill att man ska ta upp frågan ”lite försiktigt”.
Ska han svara nej eller?
2. Carl Bildt ”reste hur han ville och träffade vem han ville, utan att fråga statsministern om lov”

Det var knappast det svaret Jonas Sjöstedt gav i TV4:s nyhetssändning. Han informerade anhöriga, insatsen var marginell, informell och med facit i hand skulle UD informerats.
TV4
Inslaget börjar 9.40

Den här fjädern accelererar i skallen på ett antal ”journalister” vars journalistiska missgärning i sig är det som kan omintetgöra just detta halmstrå. Just det informella spelet, den personliga kontakten, kanske någon påminnelse från den afrikanska staten om Olof Palme och Sverige som de små ländernas företrädare skulle kunna hitta öppningar.

Sjöstedt riskerade ingenting, däremot kan en principdebatt i Sverige under pågående process, bränna ner denna möjlighet.
Hade debatten tagits senare skulle jag förstått den men journalistcynismen och det inrikespolitiska gyckelspelet kan ha brännt ner ett halmstrå.

Är detta parallell till Carl Bildt?
Pressmeddelande

Jag förutsätter att ni ber Jonas Sjöstedt om ursäkt och sätter er in i frågorna framöver eller helt enkelt byter jobb.

Alf Carlsson