• Hopplös romantiker. Jag hatar ägglossningar, menstruationer, bröst som beskrivs som fettvalkar. Jag hatar hen- och snippafeminismen. Nej, förresten, jag föraktar den. Att överhuvudtaget lägga ner tid på detta tjafs gör mig mer än irriterad. Och varför tar snippa-feministerna ”snippa”? Varför löper man inte linan ut och tar fittan som utgångsläge och kallar kuken för ”foten”.
    Det odlas någon slags radikalfeministisk populism som förväxlar hen-feminismen med ”jämställdhet”. I själva verket är det tvärtom, man vänder 180 grader och glömmer att ”mannen” är ett resultat av samma tänkande, samma system. En samling snippafeminister försöker dela upp världen i onda och goda, där ond är ”man” och god är ”kvinna”. Man förstår inte systemen och att t ex SE-bankchefen Annika Falkengren är en av de värsta ”männen” i systemet. Frågan handlar inte längre om undersköterskan som bara tjänar 18 000:-, utan om överläkaren, där den manlige överläkaren hade 90 000:- i månaden och den kvinnliga bara får 70 000:- i månaden.

    I en stor förvirrad mix har feministbegreppet kastats omkring intill oigenkännlighet, där någon är mer feminist än någon annan och där plötsligt både Göran Persson och Anders Borg erkänner sig som feminister, samtidigt som Gudrun Shyman hånar all lågbetalda genom att bränna upp 100 000:- för att ”sätta feminismen i ljuset”. (Förstår man inte ens att feministbegreppet dör sotdöden när dessa storheter gör sina inlägg?)

    Jag kan bara tröttna och återvända till FNs deklaration om de mänskliga rättigheter från 1948. Vill jag toppa det så går jag till Kvinnokonventionen.

    Jag förstår att ”kampen” aldrig tar slut. Kampen om att bestämma, kampen om att ha rätt och jag stödjer fullt ut totalkriget mot de som förvägrar kvinnan (och mannen) rätt till sin kropp. Jag vill stänga moskéerna efter uppdrag gransknings reportage som visade att dom var utbildningsinstitutioner i kvinnomisshandel, våldtäkt och bigami. Man sätter koranen över den svenska lagen, man driver tänkandet tillbaka till medeltiden och befäster mannens och kvinnans medeltida roll. Jag vill STÄNGA NER moskéerna i ett rent utrednings och utbildningssyfte. Det är INTE ok att vi har en demokratisk riksdag, ett sen 100-tals år utvecklat demokratiskt samhälle, där vi har institutioner som arbetar för en medeltida syn på människan. Oavsett religion, så måste samtliga underordna sig 349 demokratiskt valda riksdagsledamöters makt. Och där ingår jämställdheten, allas lika värde som ett utgångsläge. Men det behövs inget speciellt  ”feministbegrepp”. Förtryck av kvinna, man, sjuk, arbetslös, barn, offentliganställda etc. är förtryck och ska bekämpas som förtryck. Att nischa in motsättningar, ”UNGDOMS-arbetslöshet, BARN-fattigdom, KVINNO-förtryck är usel politik, populism, att ställa det ena mot det andra. Det handlar om arbetslöshet, fattigdom och förtryck oavsett prefix ska det bekämpas med alla medel.

    Nu ska tydligen Vänsterpartiet utbilda kvinnor i självförsvar.
    Jag minns när min dotter skulle skolas in till tandläkaren och möttes av en häxa. Hennes första ord var: ”Detta med att går till tandläkaren är inget farligt”. Kärring, dum i huvudet. Dottern svettades ymnigt av skräck.
    Jag minns alkoholtjafset i skolan, där ordförande var en hycklande tandläkare som byggde sina fester på stulen tandläkarsprit. Tid ägnades åt ”droginformation”. Jamen, vänta lite. Jag vill att mina ungar ska lära sig om fåglar, om luften och havet. Varför ska jag och mina barn sitta här och lyssna på alkoholtjafs, när vi kan ligga nere vid havet och bada? Vad är det för idiotfokus?
    Självförsvar i ”pungspark och spring som fan”? Vad är det för hållning till livet? Blir inte varje manligt närmande en aggressiv handling? Hur ska det värderas, när ska sparken sättas in? Vad är det för frågor, för mentalitet? ”Varje man är en potentiell våldtäktsman”.

    Samtidigt fullständigt vräker det in ”sexspecialister” med sina synpunkter om vad som är bra och dåligt och även de mest förvirrade sanningar lyfts upp och görs rumsrena i ”fråga Olle”-programmen. En ung tjej VDN-testar massagestavar och kommer fram till en mjuk, en hård och en lite mindre ”resestav”. som man kan stoppa in lite sådär. ”Sen är man klädd”, avslutar hon sin genomgång. Sexualiteten är reducerad till något kemiskt elektriskt. Människorna objektivviseras och den goda relationen handlar om antal ryck i underlivet per tidsenhet.
    I denna verklighet, som alltmer reducerar människan, som inför varje stormakts undergång, så ska Vänsterpartiet utbilda kvinnor i självförsvar!?

    Var finns den verklighet där fysiskt våld, om än i formen försvar, bidrar till minskat fysiskt våld? Det är som USAs sinnessjuka idé om att krig leder till fred, eller mord på politiska motståndare leder till frihet.
    Vad händer om ”pungsparken” misslyckas? Vad händer i hemmen, när kvinnan försvarar sig fysiskt?
    Vad skulle hända om våldtäktsmän dömdes till döden? Skulle då inte andelen mördade våldtäktsoffer öka?
    Jag svarar själv på frågan. SJÄLVKLART. En våldtäktsman som riskerar döden lämnar inga vittnen. Därför är dödsstraff synnerligen olämpligt, även om det känns helt rimligt för vilken pappa som helst.

    På samma sätt fungerar ”självförsvar”. Det ger inget skydd alls, eller ökat självförtroende. Det ger paranoia och ständig skräck, och förr eller senare överdrivs våldet i någon riktning. Även där står USA som exemplet på hur våldet har försatt landet i ständig skräck och paranoia, med en kontrollstat som får Orwells ”1984″ att framstå som ett anarkistiskt dagis.
    Varför inte gå en målarkurs istället? Eller en kurs i poesi?

    Jag är romantiker. Jag idealiserar och glorifierar. Jag skriver dikter och jag motsätter mig varje form av objektifiering av människan och jag motsätter mig varje form av fysiskt våld som problemlösning. Det är en skam att ett sådant förslag fått fäste inom Vänsterpartiet och en av anledningarna till att partiet, trots den mest överlägsna politiska analysen, aldrig får en chans att lyfta till dom vänstermandat som Sverige så väl skulle behöva.

    Som exempel på ”feministisk” retorik, så är detta ett bra exempel, till skillnad från snippa-feminismen som inte ens hade den goda smaken att kalla mannens könsorgan för ”fot”.

    Lägg ner den fullständigt befängda idén om självförsvar.
    Börja simma istället.

    20120615
    Sveriges feministiskaste feminist. En kvinna som inte fallit offer för patriarkal anpassning, utan som verkligen rör sig och för sig utifrån sin kvinnliga identitet mitt i den mest mansdominerade av världar. Utöver det visar hon politiskt mod och tillför helt nya värden till fotbollens svettiga omklädningsrum. Här handlar det inte om ”hen- och snippa”, eller att bränna upp 100 000:- mitt i ansiktet på underbetald välfärdspersonal, utan att konkret befinna sig i, ta för sig och dela med sig av sin personlighet.

  • Stefan Löfvén har nu slutat lyfta på ögonbrynen eller vifta på öronen till svar, utan talar klartext. Det innebär att det parti som äger varumärket ”Socialdemokratin”, nu har påbörjat sin vandring ner i källaren, där det hör hemma, d v s det varumärke man skaffat ensamrätt på. Löfvéns skepp skulle flaggas med en sjörövarflagga och inte den stolta socialdemokratiska fana som målats i Ådalens blod.

    I ett inlägg i DN Stefan Löfven och Magdalena Andersson, skriver man att får vi bara jobb, så ordnar allting sig, Sen smetar man ut det i en osammanhängande sörja över tidningspappret. Då blir plötsligt allt så uppenbart. Detta högersosseri, detta arbetsgivarteam befinner sig i samma system som högern. Man saknar helt visioner, man använder samma inskränka raster och man hyllar t o m högerns svältpolitik.

    Det är anmärkningsvärt. Det är t o m mörkare och mer avintellektualiserat än vad jag befarade och precis så talanglöst grovhugget som man kan förvänta sig av en betongsosse, som doppat tån i arbetslivet och sen rullat runt i salongerna som en andrestyrman över arbetarna.

    ”Sveriges största tillgång är invånarnas arbete.”
    Vem är Sverige och vem är invånare?
    Jo, i denna aningslösa och inskränkta värld är Sverige ägarklassen, arbetsgivarna och politikerna d v s ledarskiktet.
    Invånarna är arbetare, arbetslösa, sjuka, understödstagare etc. de medellösa, som i hög grad lever ur hand i mun. Med sina 150 000:- löner är Löfvén/Andersson ingenting av detta.
    ”Vi socialdemokrater har ibland varit för dåliga på att betona människors eget ansvar för att göra sig anställningsbara, skriver Stefan Löfven och Magdalena Andersson.”
    Vad är det man skriver? Jo, man skriver att folk är för lata. På samma sätt som högern lägger man ansvaret på de enskilda medborgarna för att man saknar jobb, vilket i sin tur är samma sak som att stödja högerns svältpolitik, vilket bekräftas längre ner ”Men en sak har regeringen lyckats bra med, och det är att respektera budgetreglerna, vilket vi vill ge dem beröm för.”
    Att ”respektera budgetreglerna”, det är väl inte det som saken handlar om. Det handlar om den största omfördelning av resurser i modern tid, med utförsäljningar av vår gemensamma egendom. Det handlar om konsekvenserna av ideologin, det handlar om Ola Salsten och dubbelmoralen, Sofia Arkelsten och bostadsmarknaden, Peder Pråhl, Filipa Reinfeldt och utförsäljningen av välfärden, Christian Clausson och ockret kring köttgrytorna, Bertil Villard och det moraliska förfallet,  Thomas Bodström och korsförlamningen mellan högersossar och näringsliv och Björn Rosengren politikerflocken som ansluter sig till det ansvarslösa och inkompetenta ledarskapet etc, etc,etc.
    I Löfvén/Anderssons dekokt blir detta till ””Vi socialdemokrater har ibland varit för dåliga på att betona människors eget ansvar för att göra sig anställningsbara”. Och då tänker man INTE på Henrik S Järrel. Nej man tänker på ARBETARNA. Den flock som ska se till att salongerna tapetseras, att konjaken serveras, och att maten serveras från vänster, eller om den är upplagd på tallriken, från höger.

    Fattas jag arbete?
    Nej, jag arbetar från 7.00-24.00.
    Jag fattas LÖN. Jag deklarerade 2011 för 750:- i total årsinkomst, saknar lön, pension, A-kassa och socialbidrag och lever på min fru. I detta sinnesjuka land är jag inte ens registrerad arbetslös eftersom jag inte står till arbetsförmedlingens förfogande och måste därför betala full akasseavgift till en A-kassa som inte betalar ut ersättning, även om jag skulle stått till förmedlingens förfogande. 29 år på SJAB och en av företagets mest kvalificerade medarbetare, som helt oavlönad har stoppat blodflödet i SJAB till ett värde för egen del på minst 50 miljoner kronor och avskedad av en politisk domstol och en debil advokat. 750:- i deklarerad årsinkomst jämfört med Jan Forsberg som var den som orsakade SJABs blodstörtning, som lyfter 10-tals miljoner för besväret.  Jag fattas tro på rättsstaten och jag fattas tro på kompetensen som framkomlig väg, till förmån lojalitet. Jag fattas tro på annat än nepotismens och arvets stabila väg mot stagnationen.
    750:- i årslön och Löfvén/Andersson har inte halva min kapacitet tillsammans. Jag blir helt enkelt avskedad därför att AD:s ledamöter och min egen advokat är för dumma i huvudet för att begripa sammanhangen. Samma dumhet huserar inom socialdemokratin och den gamla statsmakten.

    Jag träffar ungdomarna i byn. Man hänger uppgivet, sms:ar flitigt, snackar och dräller. Fattas man arbete? Gör man sig inte tillräckligt tillgängliga för de arbete som inte finns? Vad är det för förbannat skitsnack det nya socialdemokratiska ledarskapet försöker hitta på, annat än anpassa sig till högerns ståndpunkt i jakten på medelklassens väljare?
    Många har sökt 50, 100 jobb och i bästa fall fått svaret ”tack för visat intresse”. Vad menar Löfvén/Magnusson/Reinfledt/Borg/Björklund/Lööf – (alla med löner mellan 100 000-150 000:- i månaden), var går gränsen för att göra sig tillgängliga? Vad är det överhuvudtaget för en sinnesjuk, talanglös och cynisk formulering från folket med silversked och vars ambition inte är någon annan än att skjuta ansvar ifrån sig?
    Nej, ungdomarna fattas inget arbete överhuvudtaget.
    Man fattas hopp och framtidstro. Man lever i 1920-talets Tyskland, som en följd av det inkompetenta ledarskapet och aldrig har det väl framstått som tydligare än i Löfvén/Anderssons fullständigt talanglösa och salongsfähiga inlägg och bristen på både analys och vision.

    Man tar inte bara jobben från människorna genom den systematiserade överflyttningen av pengar från produktivitet till kontraproduktivt, man tar framförallt hoppet ifrån människorna.

    Socialdemokratin, av tystnaden uppblåsta ballongen, har nu börjat med en rejäl läcka i fören. Katastrof räcker inte för att beskriva debaclet.

    Många beslut fattas redan utanför den demokratiska ordningen genom privatiseringar och förflyttning av makt från det gemensamma öppna, till det privata slutna. Gränserna mellan kriminalitet och politik suddas ut. Det finns bara ett sista flämtande hopp om att eventuellt kunna återupprätta den parlamentariska demokratin och det är Vänsterpartiet, ett enda parti som talar fördelning, kvalité, människovärde och självförverkligande. Ett enda parti som inte ser människan som en produktionsenhet i ett system. Jag skriver eventuellt, för det är verkligen eventuellt. Ekonomiskt befinner sig Sverige redan i inbördeskrig, inklusive militärliknande brottslighet.

    Sveriges största tillgång är rent vatten, hög luft och en 100-årig tradition av parlamentarisk demokrati, yttrandefrihet och föreningsrätt. Tillgångar som varit under attack under många år och som håller på att fasas ut. Vilken sida Löfvén/Andersson står på i denna utfasning är nu klarlagd.

    ”Sverige” och ”dess invånare” är i ett vänsterperspektiv samma sak, men i ett Löfvén/Andersson-perspektiv två skilda storheter. Det är skillnaden.

    (Det är t o m så debattartikeln är en upprättelse åt Håkan Juholt, som trots sina personliga brister ändå försökte anlägga ett ideologiskt perspektiv.)

  • Vänstern 13.04.2012 13 Comments

    00.00 – Den grundläggande visionen om människans lika värde.

    01.10 – Om frihet, religion, sexuell läggning, handikapp, om allas möjlighet till utbildning och självförverkligande.

    02.20 – gemensam skola, integrationens grundbult.

    02.40 – Vem äger friheten idag? Riskkapitalet, på någons bekostnad.

    03.35 – Finanskrisen, ungdomsarbetslösheten och den förlorade framtidstron.

    06.00- Full sysselsättning och villkoren.

    07.00- Om socialdemokratins förfall

    08.00- V:s politik för full sysselsättning – investeringar. Privat konsumtion mot offentlig investering, t ex bostadsbyggande.

    08.45- Fördelningen, ett mål i sig.

    10.40- Nytänkandet, politikens betydelse för full sysselsättning. EU som verktyg åt arbetsgivarna att utnyttja anställda. Om löndedumping och hänsynslösa arbetsvillkor i högerns politik och hur detta påverkar hela arbetsmarknaden och seriösa företag.

    13.45- Jobba i Sverige med svenska villkor och fast anställning som det normala anställningsförhållandet.

    14.30- EU och storföretagen

    15.15- Socialt protokoll i EU kring arbetsvillkor

    16.15- Om miljön, ekonomisk kris och toppmöten. Inga pengar till miljön, men miljarder euro till banker som orsakat krisen. ”Om klimatet varit en bank, så hade det varit räddat nu”.

    17.30- Valutaunionens katastrof. Finansmarknadens gyllene regel: Vinsterna privatiseras, förlusterna förstatligas.

    19.00- Folkomröstningen om EMU en seger för demokratin i Sverige.

    20.00- Fortsatt egen ekonomisk kontroll, nej till EMU. Asluta euron och drömmen om Europas förenta stater.

    21.00- Det ekonomiska risktagandet, hela grunden till krisen. Vänstern med krav på reglering av finansmarknaden.

    22.00- Det ojämlika samhället. 1% äger 40% av landets tillgångar. Om att investera i hela samhället, långsiktigt och för allas bästa.

    22.40- Om miljön. Sverige som förebild. Om allmänhetens pengar i miljöinvesteringar.

    26.20- Offentlig konsumtion kontra privat.

    27.40- Om feminismen.

    31.00- Riskkapitalbolagen och välfärden.

    32.30- Den offentliga vården.

    33.50- Är vi kunder på en marknad? Om det gemensamma ansvaret.

    35.00- Om hur nöden bygger solidaritet. Hur samhället prioriterar när det gäller.

    37.00- Sammanfattning och slutanförande.

  • @gudschy @M_Wetterstrand @MSahlin Tre tanter som nischat in ett PK-ämne och puttrar runt och mottager jubel, en livsstil. Men resten då?

    @alfverner Vill du byta? Låter som du tycker det verkar bekvämt och oförtjänt. Vad tror du vi gjort för att komma hit? Latat oss?

    Bakgrund
    Kampen om parkettplatserna efter avslutad politisk karriär är hård. Från en aktiv politisk karriär återvänder man till det civila samhällets marknadsplats. T ex var Björn Rosengrens privatisering av vårt gemensamägda Televerket knappt genomfört förrän han tog plats i ett lukrativt avtal med Kinnevik. Han är efter den politiska karriären god för över 100 miljoner och var den som tillsamman med Göran Persson tvättade bort socialdemokratins ideologiska botten och förvandlade partiet till ett rent maktparti.
    Mona Sahlins betydelse för hur dagens samhälle ser ut är betydande. Hon har en lång politisk ickekarriär bakom sig, där hon i första hand borde ihågkommas som den som var helt emot sitt eget beslut att balansera ett rödgrönt alternativ hon inte själv trodde på. Hennes eventuella ideologiska insikt har aldrig fått inkräkta på hennes roll och karriär i partiet. Inte ens den mest plumpa och förnedrande kommentaren från Göran Persson 1997 rubbade hennes karriärambitioner. Hon är politiskt död och har absolut ingenting att tillföra, mer än som ”kändis” och bidrar därför starkt till politikerföraktet.
    Maria Wetterstrand kompetent, vältalig och tillhörande miljörörelsen, med vägrar se girigheten som motor i miljöförstöringen. Borde arbetat som miljöminister åt Jonas Sjöstedt, liksom Gudrun Schyman borde haft hand om jämställdhetsfrågor inom Vänstern.
    Det som händer när dessa tre uppträder som tillsammans som politiska kändisar är att politiken förvandlas till gyckelspel. Att till intet förpliktigande stå i medelklassen och sparka in öppna dörrar till en kopp kaffe och en muffins skadar allvarligt förtroendet för hela den politiska processen. Politik har blivit en karriär, vilket blir det förhärskande budskapet. ”Var det detta som blev resultatet?” Allt medan segregation, nyliberalismens kriminalitet inom och utanför systemet tar livet av landet och världen, så reser politiker som ansvarat för utveckling, runt som ett resande teatersällskap och talar jämställdhet.
    Nu till Marias frågor:
    1.
    Vill du byta?
    Mitt politiska offer är att 2009 försöka bringa ordning på SJAB, Detta ledde till avsked och jag deklarerade för 750:- som årsinkomst i årets deklaration. Det jag berättade är idag, 3 år senare, ett fullbordat faktum och Jan Forsberg kastas ut med miljonersättningar. Det jag gjorde krävde ett personligt offer, där hamnar aldrig ni. Samtidigt ser jag rättsstaten som helt upplöst. Det fanns inget demokratiskt utrymme att kritisera SJAB och 6 helidioter inklusive advokaten i AD, fattade aldrig vad frågorna handlade om. I det fallet ser jag ingen skillnad på Nordafrika och Sverige.
    Nej, jag vill inte byta. Däremot skulle jag kunna ta ett politiskt ansvar mot de statsbärande partiernas pragmatism och sätta ideologin på dagordningen. Jag skulle gå mot ”att vara för kärnkraften när den fungerar och emot den vid härdsmälta”, som exempel på socialdemokratins populism.
    2.
    Låter som du tycker det verkar bekvämt och oförtjänt?
    När det gäller Mona Sahlin, så tror jag att lösningen på allt är att ge alla 145 000:- i månaden. Hon har absolut ingenting att tillföra och är än mindre förtjänt av någon uppmärksamhet.
    Maria Wetterstrand, tja, förtjänt? Att efter ett redan lukrativt politiskt uppdrag, inkl. lön och uppmärksamhet…Frågan ligger inte där. Det handlar om att mobilisera all kompetens som är nödvändig på de ödesfrågor vi står inför. Du ska inte fjolla runt i medelklassen och dricka kändishonung. Du ska stå med uppkavlade ärmar och bidra till jordens överlevnad.
    Gudrun Schyman. Det är ren skandal. Gudrun har i grunden den ideologiska insikten. Detta är ett medelklassprojekt, en utskuren del av ett större sammanhang, någon slags revansch som bara matar hennes exhibitionism. Exhibitionismen är ok som personlighetsdrag, men hon borde kunna klara av den genom att lyfta de ideologiska frågorna. Hon vet mycket väl att Jonas Sjöstedt är en av våra mest kompletta politiker någonsin och borde ansluta sig. Men precis som all annan prestige, så drabbar den vänstern. Det gör hopplösheten desto större.
    3.
    Vad tror du vi gjort för att komma hit?
    Mona Sahlin – Ingenting. Tvärtom har hon störst ansvar för partiets ideologiska förfall och att Sverige befinner sig i ett katastrofläge.
    Maria Wetterstrand – Lyft miljöfrågorna, även om lösningarna är marknadsbaserade.
    Gudrun Schyman – En sällsynt begåvad personlig marknadsföring, från profilax, till debatt.
    4.
    Latat oss?
    Ni är inte på något sätt mer eller mindre belastade än någon annan. Ni har fått ett medialt genomslag och utnyttjar kändisskapets möjlighet att mata era självbilder. Jag är inte imponerad av efterpolitiker som slår in öppna dörrar, samtidigt som styrelserummens tunga ekdörrar stängs, förseglas och bygger furstendömen slasch avdemokratiserar Sverige och Europa med hjälp av en politisk ledning som inte förstår att man driver in oss i 1920-talets Tyskland.
    ____
    Så när ni fortsätter att samla trogna inne i stugvärmen, så sitter jag som uppmärksammade SJABs förfall redan för tre år sen, på en parkbänk och försöker räkna ut hur många 100 miljoner SJAB och Sverige hade tjänat på att ta mina informationer på allvar. Min nya publik är duvorna i stadsparken medan Jan Forsberg fortsätter att erbjuda sina tjänster som järnvägskonsult. Jag tror samhället hade tjänat mycket på att låta oss byta plats.
    Vi får väl se om nästa VD för SJAB blir en kvinna. Det finns väl alltid en och annan Margret Thatcher som är beredd att förbättra jämställdhetsstatistiken. Ja, herregud.
  • Vänstern 19.02.2012 30 Comments

    Tänk om det var så att två svenska journalister fängslades i Etiopien och dömdes för brott som i Sverige ansågs vara en plikt, nämligen att belysa problem i en journalistisk gärning.

    Tänk om det samtidigt var så i en helt annan del av samfundet att en politiker satt i Europaparlamentet mellan 1996 och 2006 och där knöt en mängd politiska kontakter från individer och regeringar världen över.

    Tänk om det samtidigt var så att t ex Olof Palme byggt upp ett rykte om Sverige om att vara de små ländernas talesland och att det byggdes en solidaritet med t ex Afrika, ANC i Sydafrika.
    Tänk om det fortfarande är så att Sverige som land har kvar spillror av ryktet som ett land för solidaritet och en seriös ambition att stödja och hjälpa till utveckling i länder som har det fattigt.

    Tänk om EU-parlamentarikern blev uppringd av en högt uppsatt medlem av ett av de Afrikanska länderna och fick frågan: Vi ska träffa Etiopiens president, vill du att vi ska framföra vårt stöd till att de svenska journalisterna får återvända till Sverige?
    Tänk om det är så att den Afrikanska regeringen är fullt medveten om den svenska modellen, man kanske t o m varit i Sverige och studerat och kan berätta många detaljer, både vad gäller bistånd, solidaritet och att Sverige i grunden är ett mycket fredligt land som inte ska förväxlas med t ex USA, för den Etiopiska regeringen. Tänk om man säger: Välj fiender, men välj inte Sverige, det är en vänstat!

    Tänk om den svenske EU-parlamentarikern då svarar: Gör vad ni kan, allt som kan öppna frågan är av godo, men gör det försiktigt så det inte byggs upp prestige.

    Så skiljs samtalet och politikern ringer anhöriga i Sverige och berättar om ytterligare ett halmstrå.

    Eller skulle han svarat:
    Bry er inte, det sköter UD.

    Det ska bli intressant att se hur demokratiaspekten hanteras av Aftonbladets bunker, när det gäller sossarnas dubbelspel och totala respektlöshet mot Mp och V. I den mörka delen av demopkratin.

    Tags: ,

  • Vänstern 17.02.2012 No Comments

    Aftonbladets ledarblogg har inte Twitter tillgängligt för läsare. Man måste gå en omväg med inloggning i ett annat system. Detta i sig är naturligtvis oerhört genant för en ledarredaktion där tidningens varumärke ska handla om att kritiskt granska, yttrandefrihet och andra floskler.

    Som tur är har vi nu internet och Twitter etc. så dessa åsiktsmaskiners monopol kan brytas.

    Ledarbloggens senaste bidrag var så sjukt tendentiöst, okunnigt och dåligt påläst att jag anmälde den undermåliga journalistiken. Folk som skriver i dessa offentliga sammanhang måste vara mer än åsiktsmaskiner med ett rättstavningsprogram.

    Det gäller anklagelsen mot Jonas Sjöstedt om att bedriva egen utrikespolitik. Skillnaden mellan det som skrivs och det han själv skriver och uttalar är så avgrundsdjupa.

    Ledaren drar en parallell till Carls Bildt.

    Anmälan:

    1. Sjöstedt gör ingen ”Carl Bildt”. Sjöstedt bli offensivt uppringd och tillfrågad helt informellt om han vill att man ska ta upp frågan ”lite försiktigt”.
    Ska han svara nej eller?
    2. Carl Bildt ”reste hur han ville och träffade vem han ville, utan att fråga statsministern om lov”

    Det var knappast det svaret Jonas Sjöstedt gav i TV4:s nyhetssändning. Han informerade anhöriga, insatsen var marginell, informell och med facit i hand skulle UD informerats.
    TV4
    Inslaget börjar 9.40

    Den här fjädern accelererar i skallen på ett antal ”journalister” vars journalistiska missgärning i sig är det som kan omintetgöra just detta halmstrå. Just det informella spelet, den personliga kontakten, kanske någon påminnelse från den afrikanska staten om Olof Palme och Sverige som de små ländernas företrädare skulle kunna hitta öppningar.

    Sjöstedt riskerade ingenting, däremot kan en principdebatt i Sverige under pågående process, bränna ner denna möjlighet.
    Hade debatten tagits senare skulle jag förstått den men journalistcynismen och det inrikespolitiska gyckelspelet kan ha brännt ner ett halmstrå.

    Är detta parallell till Carl Bildt?
    Pressmeddelande

    Jag förutsätter att ni ber Jonas Sjöstedt om ursäkt och sätter er in i frågorna framöver eller helt enkelt byter jobb.

    Alf Carlsson

    Tags: ,

  • Vänstern 03.02.2012 22 Comments

    Vi har en sensationsjournalistik som inte väntar på något annat än att få äta formfrågor och accelerera dom i termer av ”krig”, ”strid”, ”inre konflikter” etc.

    Vi har en väljarkår som inte vill ha något annat än den rent sakpolitiska debatten.

    Vänstern har den främste retorikern så långt generationerna kan minnas, som åtagit sig uppdraget att leda Vänsterpartiet. Hans träffsäkerhet tvingar fram en hel manual av ickeargument från högerpartierna:
    Kommunist
    K:et finns fortfarande
    Det vet vi ju, hur det gick under kommunismen
    Ofrihet
    Kontrollsamhälle
    Etc.
    Hela Alliansstaben letar innehållslösa, men värdeladdade ord…
    Ett heter ”Splittring”.

    Det är inte acceptabelt i ett läge där Europa, världen står på spel, Iran-Israel, Miljö etc. att tillåta sig älta interna diskussioner kring hur laguppställningen ska formas i massmedia.

    Människor har RÄTT att slippa ett partis inre angelägenheter om hur det organiseras. Det är ett direkt politiskt tjänstefel att suga energi ur det stigande intresset för Vänsterns lösning, där hela den reaktionära Moderatpolitiken börjar visa sina resultat och där landet dräneras på sina tillgångar av riskkapitalbolag rakt framför ögonen på medborgaren. Det är absolut den sämsta tajming att börja tjafsa offentligt i en fråga, som för länge sen etablerats på allas dagordningar, där t o m Anders Borg deklarerar sig som feminist.

    Vänsterpartiets högsta ledning har 3 punkter som avgör valet 2014:

    1. Jonas Sjöstedt är den som har den största förmågan att nå ut. Han ska absolut ges de maximala förutsättningarna att fokusera utåt och den inre debatten får absolut inte ta energi, tvärtom ska han ha en stab som stödjer och avlastar. Detta är oerhört avgörande för Vänsterns förmåga att nå ut och skapa trovärdighet.

    2. Det ska produceras en ”FÖR” – politik

    3. Det offentliga rummet ska ENBART innehålla den sakpolitiska diskussionen.

    Lyckas inte Vänstern med det, så är det godnatt. Skulle man å andra sidan lyckas med det, är jag övertygad om fler kvalificerade människor börjar ansluta sig och att det går att bygga för ett framtida regeringsinnehav.

  • Så föll det sig så att jag kritiserade SJAB, internt, enligt regelboken om lojalitet mot arbetsgivaren.

    Men man valde att inte svara. Kritiken var konkret, uppbyggd under 29 års erfarenhet, vilket var längre än hela SJABs lednings samlade tid i företaget. Det var i juni 2009, men för SJABs del egentligen 5 över 12. Men man svarade inte. Man SVARADE helt enkelt inte. Verkligheten på SJAB blev allt groteskare och jag vittnade, beslutsamt om kompromisslöst, MEN MAN SVARADE INTE. Är då min rang för låg, är jag för betydelselös? INGEN i SJABs ledning är ens i närheten av mina erfarenheter och mina kunskaper kring både järnväg, organisation och konsekvensanalyser och dom kurar ihop sig i sin enfald och svarar inte på tilltal. Förmodligen är det yttrandefrihetens yttersta rättighet. Vintern 2009 och vintern 2010 var förutsedd sen Jan Forsberg tillträdde, den var intern förvarnad i en organisation där personalen saknar allt värde, och man svarar inte.

    10 år har Jan Forsberg använt SJAB som politisk plattform för att hylla ”marknad och konkurrens”. I det ena veckobrevet efter det andra, meter upp och meter ner förklarar hur allting löser sig med ekonomiska incitament och konkurrens. Enfaldighetens mästare rabblar sitt mantra och till slut blir dumheten så besvärande att jag tillskriver Maud Olofsson. Men hon svarar att hon inte kan svara. Var det Forsbergs uppdrag att politisera SJAB? Maud svarar inte, INGEN svarar och Mikkelsen i Näringsdepartementet och i SJABs styrelse svarar att man bara kommunicerar genom ordf. Ulf Adelsohn, som inte svarar.

    Vi söker de två fackliga representanterna i SJABs ledning och ber om mailadressen till Ulf Adelsohn, men de fackliga representanterna svarar inte. Lojaliteten mot SJABs styrelse är större än lojliteten mot kollegerna. 3000:- per möte och att man slipper köra tåg, kostar den lojaliteten.  Då frågar vi Näringsdepartementet som svarar att vi får vända oss till SJAB, vår arbetsgivare, som  inte svarar. Då frågar vi Näringsdepartementet som svarar att ”det står inte i bolagslagen att en ordförande måste ha mailadress”.

    Så dyker det upp tidningen Kupé på tågen. I 3 separata nummer visas Reinfedlt, Borg och frun Phillipa.  3 separata nummer. Moderaterna skulle göras folkliga. Men det var ju Lars Ohly som varit tågmästare!? Varför fanns inte han i tidningen Kupé. Jag frågar SJAB, men man svarar inte. Så skriver jag till Vänsterpartiet om man inte ska reagera? Man svarar inte. Jag får helt enkelt inget svar.

    Och om lördagen åker Bo Lundgren från Hässleholm till Stockholm. Dagens Industri fanns. Men bara måndag till fredag. Bo Lundgren anfaller en bistropersonal. Han anfaller med så våldsam kraft att hon faller i gråt. Vad i helvete menar ni med att inte ha Di på tågen på lördagar. ”Jag ska ta upp detta med Stig (vilket menades GD Stig Larsson). Han lämnade den detroniserade bistrotjejen i ursinne och strax fanns Di på tågen även på lördagar. Bosse hade talat med Stig.

    Så läser jag på Newsmill. Skriver 1000 inlägg. Först en artikel, som avvisades som avvikande från ämnet (d v s redaktionen fattade inte vad den handlade om). Så jag övergick till realtidsanalyser i aktuella ämnen, t ex fascistskolan Lundsbergs. Det mesta gick an. Men så stötte jag på sionismens mest rabiata propagandister. Det gick t o m så långt att någon stjärna ville leda i bevis att Palestinier egentligen inte finns!? (underförstått att de är araber, d v s att problemet inte är Israels utan arbaernas). 4 miljoner människor fråntogs sin identitet rakt av på Newsmill. Jag reagerade våldsamt på enfalden. Så blockerades jag. Jag skrev till Sakine Madon, chefredaktör, men hon svarade inte. Jag tänkte 1000 inlägg i detta i och för sig sunda nättidningsformat borde ge rätt till svar på en blockering, men Sakine Madon svarar inte. Någonting ger henne den rätten, fråga mig inte vad. Däremot har hon synpunkter i yttrandefrihetsfrågan (för att så att säga fullända komedin).

    Så kommentarer jag i DN istället. Men där blir jag blockerd direkt. Hur kan DN blockera någon som aldrig tidigare har skrivit? Jag skriver till DN och frågar. Men man svarar inte.

    Då gör jag en anmälan till Pressombudsmannen. Här måste ju föreligga ett registreringsförhållande inom Bonnierkoncernen. Newsmill, DN och Expressen tillhör ju Bonnier. Någon på Bonnier tar med sig min inställning till den sionistiska enfalden och meddelar redaktionen på DN. Vet ni vad Pressombudsmannen svarade? Ingenting.

    Jag är en av landets mest meriterade medborgare. Jag är en av landets högst rankade medborgare. Jag är definitivt en nettoleverantör av samhällsnytta efter 29 års slit som lokförare och har betalat min skatt. Jag har inte ägnat mitt liv åt girighet, snarare solidaritet, generositet intill självuppoffring. Jag har hjälpt mindre skickliga medmänniskor att formulera sig mot makten och ställt upp. Jag har inte ens positionerat mig utifrån min kapacitet, utan ”stått till tjänst”.

    Jag undrar vad Jan Forsberg, Sakine Madon, DN, pressombudsman m fl. inbillar sig när man utnyttjar den omvända yttrandefriheten att inte svara. Förväntar man sig att detta ska passera ostraffat? Jag tänker på riksdagskansliet och indragna fackföreningstidningar. Förväntar man sig att man ska komma undan? Jag tror i så fall att det är ett jättemisstag och att priset för respektlösheten mot samhällets högst rankade medborgare kan bli dyrare än vad man tänkt sig.

    Och på Östermalm promenerar Henrik S Järrel med sin silverkäpp, sitt arv och sin riksdagspension, http://www.expressen.se/nyheter/1.2463330/slutade-i-riksdagen-for-fem-ar-sedan-plockar-fortfarande-ut-ersattning,  och tycker att det var ju en förbannad tur att Moderaterna drev igenom en hårdare arbetslinje och Sophia Arkelsten undrar hur sossarna ska finansiera välfärden, samtidigt som hon planerar vad hon ska göra med de 600 000:- hon tjänade på sin lägenhetsaffär, http://www.expressen.se/nyheter/1.2194121/har-ar-arkelstens-lagenhetsaffarer

    Jag undrar hur man tänker.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu